Ibland tvingar livet en att stanna upp och reflektera...

Min syster ringde mig tidigare idag.
Hon berättade att en av mina gamla klasskompisar förlorat sin sjuåriga son i en rattfylleolycka.
Det var hennes ex-pojkvän och tillika pojkens pappa som tyckte att det var en god idé att ta med sin son på en åktur på en fyrhjuling.
Utan hjälm på pojken.
Och uppenbarligen med en promillehalt i blodet.
Det slutade som det gjorde.
Och jag undrar hur man någonsin reser sig efter en sådan tragedi igen.

Mina "problem" framstår verkligen som patetiska idag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0