Ge mig två starka espresso och en pojkvän, tack!

Jag är helt död. Hela min kropp har kapitulerat. Halsen är svullen, huvudet dunkar och min kropp känns ungefär lika tymplig som ett lass med tegelstenar. En vild gissning är ju att det är en reaktion på förra veckans helt hysteriska tempo.
Stannade hemma från jobbet idag. Går inte att springa runt på jobbet och samtidigt släpa på ett lass sten.
Det blir för jobbigt.
Det borde min chef kanske tänkt på när hon tog semester mitt i inventeringar och lönedagar...
(Ja, jag är lite bitter, men det är jag fan entitled till att vara!)

Är ledig imorgon och hade tänkt att även den skulle spenderas i sängen, kurerandes.
Men jag har ett läkabesök och en frisörtid som inte går att boka om.
Så jag får masa mig ur sängen ändå tror jag.
Vilket i och för sig behövs då mitt kylskåp gapar ganska tomt så min diet de senaste dagarna har bestått av rostade mackor, juice och en och anna överbliven sushi-bit.
Det är dagar som dessa man verkligen kan tänka sig en good old hederlig man i huset :)

Hitintills idag har min enda vettiga sysselsättning bestått i att packa upp min fin-fina Nespresso maskin som jag fick av mitt (h)järngäng. Tyvärr har jag inte fått i mig något kaffe än, då jag inte kommit igenom hela instruktionsboken än.
Det är en egenhet jag har. Jag måste alltid plöja HELA instruktionsboken innan jag börjar använda nya (tekniska) prylar.
Och sen ska det helst vara städat och fint så att den nya prylen känner sig välkommen i sitt nya hem.
Man skulle kunna tro att jag feberyrar nu. Det gör jag inte. Men jag inser att jag börjar bli för gammal för att prata som Phoebe...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0