Var inte det en aningen EGO!?

jag ligger på min säng bredvid kotten som sover en välbehövlig eftermiddags-napp.
Genom det öppna fönstret kan jag höra havets behagliga brus, brorsönerna som sjunger En kulen natt med syrran. Och så hör jag grannarnas lilla tax-valp som bjäbbar och gnyr. Grannarna här på ön har alltid, likt oss, haft taxar. I vintras fick de avliva den sista i raden. Tråkigt så klart. För att dämpa sin saknad skaffade de således en liten ny valp.
Fine!
Om det inte var för det faktum att grannarna är typ 85 och 90 år gamla och ser ut som två ostbågar vid de få tillfällen man ser dem röra sig. Valpen får därför varken lek eller motion och dessutom är ju oddsen att den överlever både matte och husse skrämmande stora. Jag undrar i mitt stilla sinne hur den där puckade kennel-ägaren tänkte som släppte iväg en valp till ett par som rent uppenbart står med mer än ena foten i graven...?



Med barn kommer vissa fördelar, som att man tex får rummet med bäst utsikt och egen vask i sommarstugan... Sweet :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0