.

Fick äntligen se Alice i Underlandet igår.
Den motsvarade gott och väl alla förväntningar, Tim Burton är ju helt klart Ko-ko-sagornas mästare :)
Dock hade jag liiite svårt att koncentrera mig.

Stressade som en tok från jobbet för att hinna i tid till Yogan.
I bilen kom jag på en lysande idé och när jag får lysande idéer kan jag verkligen sväva bort och bli något disträ.

Gick på yogan och tack vare djupa meditationsövningar svävade jag bort ytterligare litegrann.

Sätter mig i bilen för att köra hem och då händer följande:
Jag ser en dam med en hund. Börjar tänka på Birdien och blir tokledsen från den ena sekunden till den andra.
(Dessa gravid-hormoner, de tar kål på mig snart!)
Mitt i denna känslostorm missar jag ett vänstersvängsförbud och inser det först i samma stund som jag upptäcker att  jag har en Polispiké bakom mig.
Blir inblinkad med blåljus.
Gråter en skvätt för farbror polisen (alltså denna graviditet, sa jag att den håller på att ta kål på mig?) som låter mig komma undan med ett varnande ord.
(Tack snälla farbror polisen, typ...)

Kör, något skakig, hemmåt. Och missar en högerplikt.
Håller så ledes på att få en bil rätt i sidan.

Nu är liksom bägaren nästan full kan man väl säga.
Men det vore ju synd om jag kom hem utan att den runnit över.
Så jag avslutar drömfärden med att skrapa ena sidan på Den Lila Racern i vårt garage.
Ja men då så - tredje gången gilt.

Var ett sånt paket resten av kvällen att till och med Tim Burton hade svårt att distrahera mig.
Men som en gammal kompis (och nybliven pappa) skrev på FB - det var bara materiella ting som kom till skada och den Tsunami av hormoner som sköljer över en i och med en graviditet är inte alltid så lätta att leva med.
Det tröstade lite!