.

Som en dygdig  hemmafru klev jag upp klockan kvart över fem i morse för att skjutsa maken till flygplatsen.
Solupgången som höjde sig över Malmös siluett på vägen tillbaka var i och för sig värd den uteblivna sömnen - och let´s face it - det är väl bara att vänja sig.
Kotten kickade hela vägen dit och hela vägen hem så om han hade varit ute vid det här laget hade jag inte fått sova ändå.
Nu såsar jag runt i äkta trailer-trash-mundering och ägnar mig åt stortvätt och åt att sortera foton.
Ganska soft faktiskt!
:)