.

Vi gick till Öppna Förskolan i torsdags, Kotten och jag. Han gillar att sjunga och jag gillar deras kaffe. För förra gången vi var där kom vi hem med Vinterkräken och förra gången blev resultatet vrålförkylning men va fasen tänkte jag, någon gång ska vi väl vara så pass härdade att vi klarar oss helskinnade där i från.

Well, än är vi tydligen inte färdighärdade…
Natten mellan fredag och lördag kurerade vi hög feber. Stackas lilla lejonet var alldeles slut så lördagen ägnade vi så ledes åt att sova och det gav resultat för på lördag kväll var febern borta.

- Gött tänkte mamman (jag alltså) när jag vaknade på söndag morgon med feberfri Kotte och strålande sol. Det här firar vi med brakfrulle. Så jag ställde mig och bakade.

Erbjöd Kotten lite nybakad bulle (i små små bitar of course). Resultatet blev en KASKADSPYA sz L. Tydligen hade mitt älskade barn inte bara fått feber utan ÖF bjöd även på en extra omgång av Vinterkräken. SCORE!
Så festfrullen utbyttes snabbt mot sjukstuga, där maken försökte få i vårt lilla gryn lite vätskeersättning medan jag svabbade golv.
När stormen lagt sig, spyan var uppsvabbad och Kotten fått i sig en ordentlig flaska ersättning bestämde vi oss för att ta en frisk promenad och göra det Stockholmare ska göra en söndag, nämligen gå på lägenhetsvisning.
Det visade sig att objektet i sig inte var något för oss men området har stor potential för att bli ett framtida hood för vår lilla familj.

Väl hemma försökte vi få i Kotten lite mat vilket resulterade i en ny kräkfest. Till slut lyckades vi få i honom lite mer ersättning och i natt campar vi i barnrummet för att vara på den säkra sida.

Vet i tusan om vi inte är klara med ÖF nu. Så gott är faktiskt inte kaffet där…

Festfrulle, pre kaskadkräk.

Kotte post kaskakräks. Min lilla trooper!

Vi gick på isen. Jag tyckte det var skitspännande, maken tyckte det var skitjobbigt (med vagnen) och Kotten tyckte det var skitgött för han sov som en stock av allt skumpande.

Älskade, älskade sol, överge oss aldrig igen!

Nej jag körde inte alls vagnen på isen, det var alldeles för jobbigt. Jag poserar bara. Notera gärna de poppiga reflexerna.

Skor!
Undrar om det var så att någon tröttnade på sin partners vidriga fotsvett...?