.

Nu ska jag göra något korkat.
Jag ska avlägga ett löfte här på bloggen.
Och sen ska jag - ärligt - rapportera om jag höll det eller ej.

Om cirkus 16 veckor ska jag springa en halvmara. Det är nog det sjukaste projekt jag någonsin gett mig in i.
Men men - det finns ingen återvändo nu.
Men det är HÖG tid att börja träna.
Så nu har jag kommit överens med mig själv att jag ska gå upp innan maken går till jobbet och tillryggalägga minst 3 km men helst 5.
Så imorgon klockan 10 lovar jag att redovisa hurvida jag snoozade eller om jag faktiskt tog mig ut.
Cliffhanger!

Uppdate!
Nej det blev ingen löptur. Kotten fick feber inatt och hade lite problem med att sova. Detta betyder ju automatiskt att mamman också hade problem med att sova så det fanns inte på världskartan att asa sig upp i morse. Men planen är en lång rask promenad efter Kottens förmiddagslur. Frisk luft till oss båda.
På fredag kommer mamma och pappa och DÅ - då ska jag springa jäklar i det!

Enligt mina skånska vänner som flyttade upp till Stockholm i höstas så är man inte en riktigt Stockholmare om man inte prickar in minst en visning per helg. Och hallå - katastrof - vi var ju inte hemma i helgen.
Så vi tog igen det idag.

Lägenheten var P.E.R.F.E.K.T!
Mys- mysigaste delen av Söder.
120 kvadrat
tvättstuga (I lägenheten) med TORKSKÅP
nyrenoverad balkong
fantastisk utsikt
ingen insyn
3 sovrum
bra kök
matsal
klädkammare
förråd (I lägenheten!!!)
låg avgift
2 nyrenoverade badrum varav det ena med golvvärme

Till och med Kotten blev eld och lågor.

Nedsidan?
Priset - vad annars...

Jag får min föräldrapeng utbetald från Danmark och det är stört omöjligt att förstå hur de beräknar summan. Den är olika varje månad, det skiljer alltid ett par tusenlappar upp eller ner. Hitintills har det fungerat ganska bra, vi har klarat oss fint hela vägen. Somliga månader har det nästan blivit pengar över, andra har det fattats lite.

Just nu står vi dock med dubbla hyror (januari och februari samt halva december) något som så klart känns i plånboken. Och självklart, som ett brev på posten, så händer något med min föräldrapeng just denna månad. Loggade in på min danska bank i morse och inser att jag har fått en TIONDEL av vad jag brukar få.

Den trevliga överraskningen kunde verkligen inte kommit mer olämpligt.

God bye dekadens Hello Noodles!

 

 

Tillbaka i Stockholm efter en fantastiskt trevlig men tokigt kort helg i Malmö. Vi åkte ner i lördags morse och efter en något kaotisk incheckning (jisses min man alltså… ett tag funderade jag på om det kunde vara så att han kört ut till Arlanda sovandes…) hann vi med vårt plan och kunde lyckligt checka in i syrrans lya kring lunch. Kotten höll igång mig mellan 3 och 5 natten mellan fredag och lördag så en eftermiddagslur inför kvällen var väldigt välkommet. Och också det enda som hanns med kändes det som.

I lördags kväll var det 40-årskalas för hela slanten. Gud vad kul vi hade. Och jag hade naturligtvis glömt kameran hemma. Vi får väl se om det dyker upp några bilder på Facebook så småningom.

Som tur var skulle festlokalen tömmas innan klockan två. Tur, för annars hade vi nog hållit på hela natten, vilket är mindre bra när man ska flyga med en styck bebis dagen efter.

Klockan 16 på söndag eftermiddag gick planet tillbaka till Stockholm och Kotten sov hela vägen. Underbart!

 

Jag kom hem med två nya plagg till Kotten här om dagen. Insåg att han hade två nästan exakt likadana redan förra våren (något mindre då´rå...)
Det är något med Pippitröjan som får 70-talisten i mig att fullkomligt jubla av nostalgilycka.
Den randiga behöver knappast någon närmare förklaring.
Alla vill väl ha en Mine Me?


Båda plaggen är från Åhlens.

Dagen började precis som den brukar. Kotten plockar fram lite grejor som jag avslutade gårdagen med att plocka undan. Där vet vi precis våra roller. Men sen blev det visst en miss i kommunikationen.
Jag tyckte att Kotten verkade en aningen trött, så brukar vara fallet när han gnäller bara man tittar på honom.
Så jag föreslog en kort förmiddagslur innan vi skulle till nya BVC klockan 13.
Det tyckte inte Kotten.
Så han SKREK. För kung och fosterland. I timmarna två. Det slutade med att jag hämtade mina öronproppar.

Så han sov inte på hela förmiddagen. Han sov inte heller i vagnen på vägen till BVC. Inte heller på väg från BVC.
Då bestämde jag mig för att dra på sångstund på Öppna Förskolan, lika bra att trötta ut honom rejält resonerade jag.
Hela sångstunden höll han igång, dansade, tittade på andra barn och var allmänt exhalterad och spexig. Sen blev han lite småkinkig så då la jag honom i vagnen, gick och handlade och sen gick vi hem. När vi kom tillbaka till lägenheten var klockan tre och barnet har inte sovit på hela dagen. Den ungen är sin mors son - det är inga tvivel om den saken :)
Men väl hemma gick han till sist i däck och sov i två timmar. Men hade han inte somnat när vi kom hem hade jag antagligen blivit galen. Med all största sannolikhet...

Vårt hem klockan 09.02

Vårt hem klockan 09.07

Idag var en mycket bättre dag än igår.
Jag och Kotten tog oss ut på en promenad i Tantolunden. Där hittade jag en affisch om en kör för föräldralediga.
På denna kör tar man med sig sina/sitt barn men sjunger "vuxen-sånger". Kotten älskar när jag sjunger och han struntar glatt i VAD jag sjunger och själv sjunger jag hellre Annies Song än Bä bä vita lamm. Blev överlycklig när det visade sig att det fanns platser kvar. Så på måndag får den som har känsliga öron proppa igen för nu jäklar ska här skrålas :)

Den grå massan är skingrad. Idag försöker vi oss på en promenad och hoppas på att Kottens mage håller för det...

Jag insåg att första tiden i Stockholm skulle bli tuff, så mycket förstod jag. Inga nära vänner på armlängds avstånd, ingen syster tre busshållplatser bort, ingen mamma och pappa i en förort på bekvämt avstånd.

Bara jag, maken och Kotten. Och makens nya jobb. Som i början, och säkert ett tag fram över kommer innebära ganska långa arbetsdagar. Så mycket visste jag. Men lägg där till en väderlek som bjudit på kompakt grå massa sen dag ett (undantaget en soldag), att alla potentiella mamma-friends är bortresta, att hyresvärden vägrar att besvara våra mail gällande när de tänker tömma sitt förråd så att vi kan sluta använda vardagsrummet som ett (förråd alltså) och sen toppar vi allting med en dos vinterkräksjuka till både mig och Kotten.

Då är det liksom lite svårt att fortfarande tänka positivt. Faktum är att det enda jag kunde tänka denna eftermiddag var: nu skiter jag i det här, nu packar jag min väska och flyttar hem till mamma och pappa. Det tänkte jag ända tills maken kom hem. Han har en förmåga att lätta upp saker och ting min man. Och trots att Kotten valde att avsluta denna dag med att gallskrika sig till sömns känns det ändå så mycket lättare att ta tag i när man är två!

Sommaren har aldrig kännt så långt borta.
Men mannen är tack och lov fortfarande nära...

Min magsjuka börjar ge med sig men jag är slö som en amöba.
Kotten är fortfarande riktigt risig i kistan men pigg som en mört.
Ute vräker snön ner så om jag mot förmodan tar mig ut idag är det bara för att leta reda på en sten att gräva ner mig själv under...

Återkommer när vi har besegrat den här besten...

Idag byter jag bort bajsiga blöjor (han kallas inte blöjonet för inte vår son) mot ett par timmars välbehövligt vuxenumgänge med en synnerligen fin kusin som är i stan och jobbar.

På våran gata i staaaaaaaaaan...
Där är det uppförsbacke nästan hela vägen.
Det kan man tycka är sjukt störig särskilt med tanke på att man ska släpa med sig en barnvagn genom is-slasket.
Men faktum är att jag har haft träningsvärk i rumpan efter varenda promme jag har varit ute på.
Jag tänker beach 2011.
Jag tänker: tiiiiiight ass!
Det kallas även konsten att tänka positivt!


Tight ass - snart på en bakdel nära mig...

Ps. Att googla ordet rumpa kan på många sätt vara en mindre trevlig upplevelse faktiskt... Ds.

Idag blir vår älskade lilla Kotte 9 månader.
Vårt älskade lilla barn, så nyfiken på livet, så in i bomben envis, som är jätteglad nästan jämt.

Han är verkligen vårt barn, makens och mitt, det är inte att ta miste på.
Temperamentsfull, livlig och envis. Och rolig (kan man kanske inte tro...)
Min son, som kryper likt en speedad kanin, reser sig själv och som skrattar högt när han klarar av att gå ett par steg på egen hand.
Som exalterat skriker JAAAA när något är kul eller spännande.
Som älskar att ha folk omkring sig och redan är ett proffs på att mingla.
Som är en riktig tjejtjusare men verkar ha ett extra gott öga till blondiner.
Som har de goaste låren och den gosigaste lilla magen i hela världen.
Som dansar till Brittan.
Som håller igång tills orken tar slut och han gråter av trötthet och som blir lugn när man sjunger Annies Song.
Så liten och redan så tuff.

Jag får fortfarande nypa mig i armen då och då för att faktiskt förstå att jag är mamma till den här häftiga lilla människan.
9 månader idag!
I morgon kommer han väl hem och ber om en moppe...

...som gör hemmet!

När man inte får skruva i väggarna får man hitta på andra sätt att smycka dem, utan att göra 1100 hål.
Emma hade en bra idé och den snodde jag rakt av.
Snyggt se´ru!

Igår var det faktistk sol ute och jag kunde för första gången på ca 2 månader ta på mig ett par andra skor än mina Big Foot snökängor. Spontandansade lite framför kameran av ren glädjeyra...
(Det ska så lite till these days...)


Polo: Vero Moda, Byxor: VILA och skor: Alfred Sargent

Jag har ett stor vitt block i vilket jag klistrar in inspirationsbilder till piffiga collage på klädkombinationer jag gillar. Detta inspirationsblock har jag haft sedan 2004. Det är väldigt roande att sitta och tittar på inspirationsbilder från ett par år tillbaka och inte sällan undra:

- Hur tänkte jag där?

Men en del av de gamla bilderna skulle jag gladeligen använda som inspiration även idag. Ett axplock kommer här:

Fina Rachel Bilson i en kjolängd som känns i allra högsta grad aktuell. Jag fyndade dessutom ett par liknande skor (som jag fortfarande har kvar) second hand med denna bilden i åtanke.

Tänk back in the days när M-K och Ashley fanns i varenda skvallerblaska värd namnet....
Älskar den här klänningen, det kan vara den perfekta, prickiga klänningen.

Och den mindre bohemiska Ashley i en kombo som jag mer än gärna kör på i sommar.
Jacka har jag en liknande så nu fattas bara klänningen :)

Inte den chicaste kombon i boken men likväl en snygg en. Utsvängda (dock hela) jeans med vit stickad tröja och silverloops. Fint!
Och jag älskar Jennifers hår, så önskar jag att mitt hår såg ut (men det gör det sällan...)

Jag pratade precis med syrran och nu är det klart:
Till påsk tar mamma och pappa över Pira.
Den gamla mannen står numera bokstavligt talat med ena foten i graven och frun kan inte ge en valp den motion som krävs. Så nu ha parets svärson ringt och frågat om pappa fortfarande kunde tänka sig att ta över henne.
Svaret kom väl knappast som någon överraskning.
Stackars min allergiska make...

 

Som utlovat kommer här ett par bilder på vår lägenhet. Ägarna har fortfarande inte tömt sitt förråd, och inte heller svarat på när de tänker göra det vilket är mäkta irriterande när man går hemma och glor på kartongerna varje dag. Men men, det är som det är och bara att hålla ut.

Det är en trea vi hyr, med ett stort och ett lite mindre sovrum. Vi hade först tänkt ta det stora sovrummet själva men insåg ganska snart att det lämpade sig mycket bättre som barnrum/gästrum.

Köket har öppen planlösning mot en ganska stor hall som vi inte riktigt visste hur vi skulle utnyttja men som blev en riktigt bra ”mingel-del” med våra barstolar och bänken från IKEA.

Vardagsrummet är väldigt trivsamt och ljust med stora fönster mot balkongen som är rejält tilltagen.
(Jag kanske ska sadla om och bli mäklare…) För tillfället fungerar förvisso vardagsrummet mer som förråd än det som det är tilltänkt för men när alla lådor försvinner tror jag att det kan bli riktigt bra. Då ägarna till lägenheten helst vill att vi undviker att borra i väggarna allt för mycket fick vi skippa vår string-sektion och istället åka till IKEA och köpa Billy (räddaren i nöden). Någonstans måste vi förvara allt ”skräp” vi inte hade hjärta att slänga.

Med tanke på att det är ett andrahandskontrakt på ett boende som vi fixade på mindre än två månader och som vi flyttade till utan att ha sett det själva först så är vi väldigt nöjda.
Det kunde ju varit värre, typ att det var en skam och inte fanns någon lägenhet alls. Då hade vi fått bo i parken, eller nåt…

 

Ella Bella har äntligen tagit tag i sitt bloggande igen.
HÄR!

Oj oj oj vad den här veckan bara har flugit iväg. Svärföräldrarna kom i måndags morse och tog Kotten under tiden som maken gick till sitt nya jobb och jag i sällskap av mina föräldrar mötte upp flyttlasset i nya lägenheten.

Vi hyr en bostadsrätt på Söder och har kontrakt på ett år med möjlighet till förlängning. Så som priserna ser ut på lägenheter i Stockholm för tillfället är vi inte så sugna på att köpa och dessutom kanske det är hus och inte lägenhet som står på agendan vid nästa köp. Så för tillfället är detta en lösning som passar oss utmärkt.

Svärföräldrarna har bott hos oss fram till igår så jag har haft hjälp att komma i ordning då maken som sagt befunnit sig på jobbet hela dagarna. Svärfar har fått hålla ögonen på Kotten och då menar jag verkligen hålla ögonen PÅ – non stop! De senaste veckorna har han inte bara börjat krypa utan även resa sig och ta sina första steg. Därför kan jag nu kyssa sköna fikastunder adios och istället koncentrera mig på vad för våghalsigt äventyr Kotten tänker ge sig ut på härnäst.

Jag och svärmor har fokuserat på att få så mycket som möjligt på plats. Och vi lyckades! Frånsett att vi inte fått tillgång till vårt förråd än och därför måste använda vardagsrummet som förråd ett par veckor till. Men i övrigt är vi all set!

Bilder kommer…

Jag hittade laddaren till min kamera, den hade hamnat hos syrran.
Så nu kan jag bjuda på ett fantastiskt bildregn från nyår.
Eller, nej det kan jag inte. Innan middagen var det en smula stressigt så då hann jag inte fota.
Och efter middagen hade jag så roligt så då glömde jag bort att fota.
Well - ett par bilder av varierande kvalité blev det iallafall.

Vi blev kvar i huset i skogen fram till lördag lunch. Ingen annan plats är så rogivande och avkopplande som huset i skogen. Energierna är så bra i den där stugan, lugnet lägger sig så fort man kliver innan för dörren. När jag var tonåring fanns det ingen plats på jorden som jag fann så urbota tråkig som huset i skogen. Idag har jag inga som helst problem med att slöa bort ett par dagar där. Äta lång frukost, gå en promenix i skogen, sova lite framför brasan, äta igen, spela kort, äta lite till och sen kanske klämma in en liten extra lur innan man äter en rejäl middag, dricker rödvin i mängder och löser världsproblem. Vi behövde det här stoppet på vägen, maken och jag. Imorgon börjar han sitt nya jobb och jag ska dirigera hela flyttlasset in i vår nya lägenhet. Så det bekväma lyxliv vi lagt oss till med de senaste sex veckorna när maken varit ledig är nu officiellt över. Mer rutin och vardag och mindre leva för dagen med andra ord.

Bästa stugan.

Det tog ett tag innan vi fick igång vattnet så vi fick tina snö vid den öppna spisen.

Att spana efter Lisa på golvet är nog det mesta spännade man kan göra i hela världen.

Lisa själv tyckte att det var tryggast i mattes knä - dit inga hårda babynypor når.

Kotten åkte pulka på den korta men väldigt uppfriskande promenaden.

Lite sol bjöds det på till slut.

 

 

 

Jag hade planerat att lägga upp lite bilder från nyår. Men tyvärr har kameran laddat ur och jag vet inte för vilken gång i ordningen jag åter igen är av med min batteriladdare.
Får hoppas att den dyker upp någon gång under morgondagens flytt (som blev flyttad ett halvt dygn, dem skulle egentligen kommit idag på eftermiddagen).
Så det får bli en taskig outfitbild från mobilen så länge.
Jag vädrade min nya klänning från Lanvin for H&M.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Födde barn. En mycket ny och inte så angenäm upplevelse (själva barnafödandet alltså). Men för Kotten som blev resultatet skulle jag göra det hundra gånger om.

Har du några nyårslöften?

Att planera mina klädköp något bättre. Genomgick någon slags klädkris 2010, efter förlossningen och köpte på mig en del konstiga, mindre genomtänkta plagg.
Sen har jag och maken bestämt oss för att anta en ”Dagens Rätt” utmaning i år. Det går ut på att inte köra samma safe cards till middag varje dag utan tänka lite utanför boxen och variera sig mer.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Blev någon jag kände inte förälder 2010. Det känns som att varenda 78:a jag känner ploppade ut en unge i år (somliga slog till på två för priset av en till och med).

Vilka länder besökte du?

Tyskland, Schweiz, Frankrike, Maldiverna, Quatar och Norge.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

21:a april. Allt andra datum känns lite futtiga i jämförelse. Eller ok 4:e december också.

Vad var din största framgång 2010?

Att jag blev mamma.

Största misstaget?

Att göra en olaglig vänstersväng med en piképolis i ryggen kanske inte var så genomtänkt…

Bästa köpet?

Alla mina handväskor.

Vad spenderade du mest pengar på?

Resor.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Jag har aldrig haft så mycket att vara glad för förr.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Take on Me. Bad Romance. Mr Bojangles. Indestructible. Wicked Game.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag var nog gladast i världen och definitivt gladare än för ett par år sedan.

Vad önskar du att du gjort mer?

Oroat mig mindre för föräldraskap och mammaledighet. Det har ju gått galant.

Favoritprogram på TV

Vi skaffade ingen tv i år heller men jag såg ALLA avsnitt av ”Halv åtta hos mig” på webben. Älskar Helge Skoog.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Jag hade afternoon tea för mina vänner och middag hemma för familjen.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Totalt schizofren och identitetskrisande. 17 kilo upp och 12 ner kan göra det med vilken sund person som helst.

Den bästa nya personen du träffade?

Min son.