Slutfimpat!
Jag har i och för sig varit duktig med träningen.
Men maten har det varti sämre med. Har varken hunnit eller orkat stå och grejja med mat efter jobbet.
Så det har blivit mycket knäckebröd - och popcorn.
Det känns i kroppen.
Det är lite märkligt.
Ju mer man ser till att ta hand om sin kropp, ju mer känns det när man slarvar.
Bakfyllan blir 100 ggr värre, om jag inte får sova ordentligt förvandlas jag till en total zombie och stress sätter igång ångest och oro i hela kroppen.
Nu har det äntligen lugnat ner sig på jobbet.
Och jag ser fram emot att få ta tag i mitt hem, en ledig påsk, nyttig mat och träningspass som släpper lös endorfinerna.
Och så ska jag ägna mig åt min kärlek. Det är den bästa boosten av alla.
Det och så kanske lite vårsol också!
Sen tror jag att det på fullt allvar är dags att fimpa.
Innan har jag tyckt att jag rökt i så små doser så att det inte spelat någon större roll.
Men jag känner mer och mer att den lilla dos jag unnar mig är sjukt onödig.
Bättre att låta bli hetl och hållet.
Jag ska ge det en seriös chans och så får vi se hur det går...
Ladda batterierna!
Eller rättelse: de senaste fyra veckorna har varit en pers.
Jag hade ju rimmligt bra styr på saker och ting men sen blir det ju sällan som man tänkt sig.
För helt plötsligt dök det upp något oväntat härligt.
Och sen blev jag dålig.
Fick cravings efter penicillin och sov i nästan ett dygn.
Nu mår jag topp igen.
Kvällen ska ägnas åt städning - not so funny men jag måste få ordning i kaoset.
Och imorgon ska jag och Pats träna, äta frukost på stan och shoppa.
Det kan en utarbetad flicka behöva ibland!
Ella, ska du me?
Yes I want!
Som denna t-shirt med vår frälsare (ok en smula överdrivet I know. Men bara det faktum att han faktiskt blev president ger ju lite hopp om mänskligheten...)
Men om jag nu får ändan ur vagen och beställer de där flygbiljetterna till NY så kan jag kanske köpa MASSVIS med Obama-pryar när jag väl är där!
Om man inte ska resa utomrikes kan man beställa t-shirten HÄR!
Januari - not my cup of tea!
Satt och tittade igenom gamla bilder i datorn. Och känner ännu mer hur fruktansvärt TRÖTT jag är på gråa januari!
Det var länge sedan den här månaden kändes så låååååååååång!
Marshmallow-grillning i förorten
Standpromenad på Grötö med Taxametern!
Viva Paris!
Så fin.
Och lite annorlunda.
Jag blev helt plötsligt väldans sugen på att:
A) Åka till Paris och gå på promenad.
B) Införskaffa ett linne som är öppet i ryggen.
Jag vet att jag har sett ett i en av postorderkatalogerna.
Kommer bara inte ihåg vilken.
Jag får hem och bläddra!
Ut i skogen ska vi gå...
Man sitter på jobbet.
Solen strålar in genom fönstret - för tredje dagen i rad.
Man tänker - för tredje dagen i rad - "ikväll när jag kommer hem ska jag ta mig tusan gå en lång promenad".
Man kommer hem - och landar som en klubbad säl i soffan - för tred...
Nä fanimej!
Ikväll åker promenadskorna på!
Nytt sätt att fira det nya året!
Nu är nyår kirrat. Det blir på sommarön!
Jag ser så mycket fram emot det, jag tror inte jag har varit på Grötö någon gång tidigare mellan typ september och mars.
Längtar!
Och om vi pysslar tillräckligt mycket så blir det ett par dagar i Småland efter.
Hoppas att jag får riktigt många böcker i julklapp!
Puder, en öl och förhoppningsvis strålande sol!
Och på våra kontorstoaletter luktar det precis samma rengöringsmedel som på toaletterna i Österrike.
Det är ju en himla tur att vecka 8 är bokad nu!
Abstinens!
Det är ju inte för inte som man är lite avis på mammsen och pappsen.
Som lever pensionärs-livets ljuva dagar.
"Typ, vi ska iväg och träffa gamla ungdomsvänner (också pensionärer of course) i Finnspång. Ja men vädret är ju så fint.
Vi sticker ett par dagar tidigare och åker till stugan först.
Jaha och det fina vädret var ju fint i slutet på helgen med. Ja men då tar vi med oss ett par av våra vänner och åker tillbaka till stugan en extra dag.
Och så går vi i skogen, med den lilla Taxametern (bara en sån sak) och plockar massvis med svamp medan solen strålar och vinden susar i trädkronorna".
Nej jag är inte alls avis, jag har ju bara en si så där 35 - 40 år kvar!
Liiiiiiite slitagé!
Men nu börjar jag få ordning på saker och ting. Skickade inbjudan till festen idag.
61 personer!
Det är ganska många peoples.
Ärligt talat så år det 13 fler än vad lokalen rymmer.
Och då har jag ändå tre personer på en "folk-jag borde-bjuda-lista" som jag inte skickat inbjudan till än.
Mycket familj så klart, vi är ju för tusan precis hur många som helst.
Men det är viktigt och väldigt trevligt att samla familjen lite då och då - så att man håller koll på varandra.
Well, nu ska jag belöna mig själv med ett biobesök - det sker ca en gång om året.
Mamma Mia... står på agendan. Får se om jag klarar av att se Pierce Brosnan som musikalstjärna!
Update!
Nä Pierce fungerade inte riktigt tycker jag. Han hade ett konstant skitnödigt uttryck i ansiktet så fort han sjöng.
Men annars var den bra. Pingvinen gillade den också!
Ingenting för Malmös kullerstenar!
Helst av allt vill jag ju ha de här:
men de känns kanske inte som en särskilt praktisk höst-sko?
Men det är ju den perfekta skon och den hade passat till den klänning jag hade tänkt ha på Carros bröllop i december (yes det är alldeles rätt, det är den där rösten i mitt huvud som envist försöker övertala mig att motivera ett köp jag inte egentligen har någon vettig motivering till...)
Stressa, stressa, stressa!
Det är den 21:a juli så egentligen borde dagarna vara fyllda av strandbesök, slappande i närmaste park, bokfrosseri och en massa samkväm med alla underbara vänner som man har turen att omge sig med.
Men det har varit dåligt med samtliga ovan nämda punkter, ända sedan min London-tur.
Det här så kallade högsommar-vädret har naurligtvis sin skuld i det hela men det är inte bara det.
Jag har varit ap-stressad de senaste veckorna. Dels för att min chef som officiellt inte har semester hela tiden tar ut "extra-dagar" och sjukar sig till höger och vänster. Dels för att jag vill få klart mina papper till LCC asap.
Det är inte lite papper som ska ordnas kan jag tala om.
CV, betyg, intyg från skolor, intyg fån tidigare arbetsgivare, personliga brev och så vidare.
Och allt ska ju självklart översättas vilket faktiskt tar sin lilla tid.
Jag tycker ju själv att jag är hyfsat bra på det engelska språket men när man sitter med fackliga termer är det ta mig tusan inte helt lätt.
Skolan antar ju allt efter som ansökningarna kommer in så därför är det ju bättre ju fortare man kan få iväg dem.
Samtidigt vill jag ju inte stressa så att kvalitén blir lidande.
Sen är det inte helt enkelt att få tag i folk (referenser och liknande) mitt i sommaren.
Så nu har jag bestämt mig för att ta med mig datorn upp till Grötö och sitta där och pilla med det en liten stund varje dag.
Då hinner jag dessutom översätta min hemsida samt uppdatera bloggen där jag har mina barnmöbler upplagda.
Nu när detta oerhört mogna beslut är taget har jag planerat in pickninck med vännerna i Ellas trädgård imorgon.
Och så har världens bästa Kappa Kappa Gamma Girls bestämt datum för årets Ven-tur.
DÄR har vi något att se fram emot!
Wind of change!
Jag funderar mycket på förändring och miljöombyte just nu.
Det upptar det mesta av min vakna tid faktiskt...
Och med tanke på att min chef varit borta i en vecka innebärandes att undertecknad har haft häcken full på jobbet så kan ni kanske förstå hur oerhört fullproppat mitt huvud är just nu.
(Semester S'il Vous Plaît!)
Well, jag tror att den största delen av mitt huvud har bestämt sig.
Det brukar nämligen fungera på det viset att jag får en idé gällande något.
Och så funderar jag på den där idén ett tag.
Om den biter sig fast och vägrar ge sig av - då kan jag räkna med att jag måste genomföra den.
Annars kommer jag aldrig att bli kvitt den...
Tyckte dessutom att ödet (ja jag tror stenhårt på ödet - allt sker av en anledning) gav mig ett par rejäla sparkar i gumpalla för ett tag sedan.
Men ändå känns det ju helt galet nervöst.
Tänk om jag genomför mitt miljöombyte och sen inser att jag hatar det och känner mig ensamast på jorden?
Eller om skolan är skit?
Eller om jag måste bo i ett råttål med ett gäng fjortisar som lyssnar på Slipknot 24/7.
Nu kommer det säkert inte bli så. Men det är klart att man funderar.
Alternativet är ju att stå kvar och stampa på samma plats som jag gör nu och var nöjd med det.
Och DET är ju knappast ett alternativ.
Ska iallafall träffa en gammal barndomskompis på tisdag. Inte nog med att hon är supertrevlig, hon är dessutom specialist på all pappersexercis som krävs för stora miljöombyten.
Så hon ska titta på alla mina papper och hjälpa mig med det som behöver hjälpas med och tipsa om sådant som det kan behövas tips om.
Ja, så man kan väl säga att jag tagit första steget nu - hjälp!
Snart dags att isolera sig från omvärlden!
...och plöjer igenom den här:
