.

Det var MÄKTIGT att få se sina största och första idoler spela live.
I och med att det var en avskedskonsert så bjöd de på alla sina hits.
Det är en märklig känsla att äntligen få höra låtarna live, låtarna som jag fullkomligt spelat sönder under 25 års tid. Men det var nära att det hela blev ett fiasko. Morten Harket inledde konserten med att komma in på scen och sjunga i solbrillor. Detta fick honom att bli läskigt lik David Hasselhoff och hans faktiska ålder blev smärtsamt påtaglig (och min med, med andra ord- ha ha).
Men sen tog han av sig solglasögonen och sjöng "Hunting High and Low" och då var allt förlåtet.
När konserten närmade sig sitt slut efter 2 timmar var stämningen helt galen.
Lika skrämmande som en stor skara människor med dåliga intentioner kan vara, lika mäktig är en stor skara människor som förenas i något positivt tillsammans och allsången som fick agera inrop inför de sista låtarna var helt fantastiskt.
Inte helt otippat avslutades hela härligheten med låten som startade alltihop: ”Take on Me”. Det var det mäktigaste jag har varit med om i konsertväg och jag har svårt att se att någonting skulle kunna bräcka den upplevelsen någonsin!