.

Ställde klockan tidigt och lyckades komma upp i tid.
Men sen gick det käpprätt...

Hittade inte mina nycklar, trodde att jag var stuck hemma då jag inte kunde komma in i garaget utan nycklar.

Hittade nycklarna och var då redan en halvtimme försenad.

Hamnade i bilkö.

Blev ytterligare en kvart försenad.

Dessutom har jag en ful-dag utan dess like!

Jag skulle stannat under täcket idag!

Kroppen ställde in sig på långledighet och fick en chock när den insåg att den skulle ställa in sig på jobb-läge igen, söndag eftermiddag.
Så jag somnade när vi kom tillbaka till Malmö klockan fem och vaknade igen när det var dags att gå till jobbet måndag morgon.
Men i övrigt var helgen kanon.
Mitt älskade Småland!


Stugan!


Vi hade picknick i skogen...


Det dracks blåbärsthé ur lingonmuggar...

Vi hittade typ INGEN svamp. Men en del blåbär blev det iallafall.


Vi gick på promenad och beundrade ett gäng oerhört välmående kossor. Vi glodde på dem och de glodde på oss. Undrar om de tyckte att jag och E såg lika välmående ut som dem?

Stugan är faktiskt det bästa stället i världen.
Man tar sig en liten promenad och sen sover man bort resten av dagen på soffan framför den öppna spisen.
Vill man aktivera sig lite kan man alltid ta med sig en bok (eller korsord men det är nästan överkurs).
Det perfekta stället för en stress-Maja as Moi!

Vi lämnade förfallet i lägenheten och gav oss ut på roligare saker under helgen som passerade!


Vi åkte över bron...


På familjedag med hubbyns jobb. Systern och brorsönerna var med.


Jag fick mest titta på... Men Parisehjulet och Berg & Dalbana mäktade jag med.
(Insåg att även om Virvelvinden knappast skulle göra Godzillan (bebben) någon
skada så kunde jag inte förutspå om mitt växlande illamående skulle gödas
eller förgöras av en tur!)


Parad minsann!

På kvällen slöt syrrans West upp och vi fixade mat hemma hos oss.


Sen spöade jag och syrran, hubbyn och Westen i "Från A till Ö".

I början på sommaren stod jag på loppis och krängde en del av de grejorna jag fick rensat ut i samband med vår flytt. På platsen bredvid oss stod en mor och dotter som sålde lite blandad ratad kompott. Bland annat hade de ett par schyssta ankelhöga MC-boots i perfekt slitet brunt skinn som jag stod och sneglande på en lång stund.

Men så bestämde jag mig för att jag hade så mycket boots och stövletter att det sista jag behövde var att komma hem från en loppis med ytterligare par. Och det beslutet höll jag fast vid ända tills det kom en tjej och högg dem.När hon fick dem på sig insåg jag hur fantastiskt snygga de var och vilken miss jag hade gjort som inte ens hade brytt mig om att prova dem.

Nu retar jag mig istället var gång jag ser ett par liknande på bild.

Som tex dessa snodda från Sofis Mode…

Grrrr!

Jag åkte och tvättade bilen efter jobbet idag.


Det är första gången jag åker och tvättar min bil.


Jag tycker nämligen att biltvätten är en smula obehaglig.


Så jag köpte mig en påse Non Stop som kunde hålla mig distraherad!

Jag låg och bläddrade i en gammal specialbilaga från Elle Interiör här om kvällen och hittade då denna bilden:

Coolt tyckte jag. Och hubbyn med!
Så när vi har tagit hand om alla rinnande toaletter, trasiga elkopplingar och vattenskadade källarförråd (ja det är mycket nu...) så ska en fejkad sänggavel få pryda vår sovrumsvägg.

Bilden hittade jag hos Emma!

Jag har blivit extremt blödig sen jag blev gravid.
Inget konstigt med det, snarare hör det väl till normen.

Men det är lite jobbigt när man börjar oroa sig för än det ena och än det andra och stundtals känner sig som att all världens orättvisor vilar på ens axlar.

Här om dagen satt jag och deppade över världens alla utsatta barn och gick därför in och blev fadder på SOS-barnbyar.
Tänk så enkelt det var.
Och tänk att det skulle krävas en jäkligt sentimental graviditet för att få tummen loss...
;)

Gör det du med förresten!

Under tiden som hubbyn skruvade upp hyllplan med slagborr inne på kontoret igår kväll passade jag på att röja i gästrummet som tillfälligt tjänstgör som kläd-dumpnings-rum.

Alla sommarkläderna ligger nu prydligt nerpackade i min amerika-koffert. Denna kommer inte att öppnas på minst… …7 veckor (We´re going to Miami…).

Sen har det sorterats höst och vinterkläder. Alla plagg som om ett par veckor kan komma att leda till fetto-depression (typ snortighta satinbyxor, figursydda skjortor, fodralklänningar och allt vad kjolar heter) har även de varsamt plockats undan.

En hel flyttkartong fick rubriken ”Bortskänkes” och ska vid tillfälle ges till mina tonåriga kusiner.
Kvar blev en något slimmad men ack så mer lättöverskådlig garderob. Lättare att hitta inspiration till den egna garderoben när man faktiskt kan komma ihåg vad som hänger i den.


Inspiration som den här t.ex:

 För övrigt så har jag TOTALT köpstopp på kläder fram till vår resa.

Heminredning är en annan femma dock.
Det kan man ju ändå inte släpa med sig från Staterna..

Det här trillade in i min mailbox tidigare idag.
Och igår läste jag i tidnigen att lokaltrafiken i Malmö har färdiga beredskapsplaner i fall att deras personal skulle insjukna. Så att de om krisläge skulle uppstå ändå har möjlighet att köra de mesta akuta linjerna.

Ok, jag kanske kommmer att få äta upp det här en dag men kännns det inte som en i media liiiiiiiiiite upplåst sak.
Det tycker faktiskt jag.

Och så lever ja lite on the edge, utmanar ödet och sätter mig på ett plan i tio timmar och riktigt gottar in mig i basilluskerna.
Jag som är i den absolut mest utsaata riskgruppen.
Enligt kvällspressen borde jag låsa in mig fram till jul.
Jag väljer istället att resonera som min barnmorska:
-   Man kan ju inte sluta leva…

Vi har haft en så otroligt skönt soft helg. Lämnade nycklarna till min gamla lya i fredags så nu är den borta från listan.
Det är också alla bröllop vi ägnat de sista veckornas helger åt...
Så ÄNTLIGEN kan vi börja börja sätta tänderna i vårt nya hem.
Vi började med att köra en vända till tippen (vi börjar kunna det stället by now...)
Sen köpte vi färg och åkte hem och satte igång att måla.
Ett rum i taget så ska vi nog få ordninig på torpet så småningom.

Hubbyn lämnade en liten kärleksförklaring på väggen. Hans otroligt mogna mother to be girlfriend kunde inte hålla sig från att göra ett litet konstverk hon med. Ibland undrar jag starkt vilken typ av mamma jag kommer bli :P

Lördag kvällen ägnade jag åt en flyttlåda proppad med minnen från förr.
Jag var en fena på att spara minnen när jag var yngre.
Brev, tidningsartiklar, dödsannonser (!), små söta lappar, foton, kvitton, teaterbiljetter osv.
Gravidhormon-stinn som jag är grät och skrattade jag om vartannat.

Det är inte alls fel att en gång i mellan ta sig en trip down memory lane. Jag läste om killen som jag var kär i och som ett par år senare dog av en överdos. Tidningsnotisen om branden hemma hos mamma och pappa då jag förlorade min älskade lilla Fidji. Farmor & Farfars begravningsannons. Tidningsannonsen om min klasskompis tragiska dödsolycka. Brev från en barndomsvän sjuk i cancer som idag inte finns med oss då cancern till slut vann kampen...

Fantastiska människor och djur väl värda en stunds eftertanke.

Men jag skrattade en hel massa också. Åt knasiga lappar från knasiga fester. Konversationer nerklottrade under tråkiga lektioner. Kärleksbrev frå pojkar vars hjärtan jag oavsiktligt krossade (bra för egot men samtidigt inte: ).
Jag kan bara konstatera att en hel del sköna människor har passerat revy i mitt liv.

Glädjande nog finns en del av dem fortfarande med.
Jag hittade ett brev som jag skrivit till mig själv någon gång under nian. Det borde man göra till en vana för det var så galet kul att läsa. Jag berättade hur jag hade gjort ifrån mig i skolan, vad jag var nöjd med och så.
Sen redogjorde jag för alla killar jag varit kär i för att jag aldrig skulle glömma dem (jo det stod så).
Och så berättade jag om alla intriger mellan mina tjejkompisar och alla bråk som var på gång. Och avslutningsvis skrev jag om ett nytt tjejgäng jag hade börjat umgås med:

"Jag hänger ganska mycket med M, B & E nu för tiden. De är lite mer omogna än mina andra kompisar, sminkar sig inte så mycket och klär inte upp sig när vi ska ut och så. Men jag gillar dem (särskilt E) och de tycker om mig för den jag är".

Lite rörande med tanke på att de här tjejerna idag fortfarande hör till mina bästa vänner. Och om och om igen har bevisat att de tycker om mig för den jag är!

Det känns tryggt!

Hubbyn figurerde även han på ett par ställen vilket vi båda fann ganska roande.

Slutligen så hittade jag en önskelista som jag gav till min familj och äldre släkt när jag var 18.
Själva listan i sig var ganska blygsam men eftertexten kunde jag kanske besparat farmor och morfar...

"Om ni ej vill köpa något av det jag nämnt på listan tar jag endast emot, bilar, resor, pengar eller manliga strippor (för er i släkten som är över 30 år gamla vill jag bara poängtera att det sista var ett skämt)".

Dvs: jag hade inga spärrar och jag trodde att när man hade passerat 30 så försvann allt vad humor var.

Det känns som att jag har flyttat i två månader nu.
Och det har jag ju faktiskt. I söndags tömde jag, hubbyn och väl valda delar av min familj vinden till min gamla lägenhet.

När vi kom fram till vår nya lägenhet med ett helt släp fullpackat med gamla spel, fotoalbum, fonduegrytor och annat vindmaterial så började vi bära in via huvudentré. Men efter ett tag så kläckte hubbyn den geniala idén att gå vi källaren istället då detta var mycket smidigare.

Så vi tryckte in allt mitt skräp i lägenheten och sedan, för att slippa se på eländet, åkte vi hem till brodern och åt kalops.

Igår när jag kom hem från jobbet och stod och väntade på hissen i källaren la jag märke till en lapp på anslagstavlan. Den bad på ett vänligt men bestämt sätt de personer som lämnat en massa ”skräp” utanför port A att ta bort detta så fort som möjligt. Lappen var undertecknad styrelsen.

Pinsamt tänkte jag!

Och sen kom en obehaglig känsla krypande. Det kunde inte vara så att vi missat att bära upp det sista lasset som vi lämnat utanför porten!?

Tyvärr var min gissning alldeles riktig. Utanför porten stod en påse med spel, en gammal fonduegryta, en (får man förmoda efter tre dagar i ösregn, trasig) laminator samt en styck av exet hopsnickrad cd-hylla. För att nämna en del…

Jag höll på att dö. Där har våra grejor stått till allmän beskådan i nästan en vecka! Jag ringde hubbyn för att höra om han var i närheten så att vi kunde hjälpas åt med den fördömda cd-hyllan.

När han kommer hem och ser grejorna så utbrister han: 
-Ha ha! Jag stod och klämde på de här grejorna igår kväll när jag kom hem (från krogen, för att vara exakt) men det slog mig aldrig att det var våra.

Amen jisses! Det här flyttandet och denna något överraskande graviditeten sätter sina spår i mitt annars så organiserade huvud.
Och tydligen hade ölen i onsdags kväll satt sina tydliga spår i hubbyn huvud.

Men vi kan ju i alla fall konstatera att vi bor i ett ärligt hood. Alla grejorna var kvar.

Men kunde inte någon kommit förbi och plockat på sig fonduegrytan i alla fall…

Jag har varit av med laddaren till min ena kamera hela sommaren.
Och den andra kameran har spenderat sommaren i Stockholm minsann.

Sen kom den hem men då bestämde den sig för att hänga en vecka hos mamma & pappa.

Det är först nu den är på plats igen.
Så att jag kan visa mina fina fynd.


Jag har införskaffat en styck pälsväst samt en styck sweatshirt med öppen rygg...


Finaste second hand-fyndade mormorskoftan!


Joseph kan ta sin Amazing Technicolor Dreamcoat och kamma sig!
Denna hemstickade kofta för en femtiolapp är ett mästerverk!



Och så slog jag till på ett par "I-can´t-belive-I´m-pregnant" kind´a shoes :O)

Enda sättet för mig att få en helfigursbild på vad jag tar på mig när jag går på bröllop är att ringa in pappa.
Klart att han fokuserar på sin dotter.
(Hubbyn fokuserar sällan på mig med kameran...)

Anywas...
Det var grönt
Det var rött
Och det var frille a la Plupp!
Jag var as-nöjd!


Det var blåsigt värre på kyrkbacken.
Plupp-lockarna höll på att gå åt skogen...


Klicka på mig (och gnugga dig på näsan tre ggr) så blir jag större :)