GI vecka 1

Första veckan av min GI-kur är avklarad och resultatet är ok men inte fläckfritt. Å andra sidan kånkar jag inte runt på 20 kg övervikt utan 3 så lite slarv gör varken från eller till. Min stora bov stavas SOCKER. Jag äter socker i olika former varje dag och det har jag nästan helt lyckats hålla mig ifrån, något jag är mycket stolt över. Första dagarna led jag svår sockerabstinens med huvudvärk och frossa och hela kitten. Men det gick över efter 3 dagar och sedan dess har jag inte varit särskilt sugen alls faktiskt.

Resultat so far:
måndag – OK
tisdag – OK
onsdag – OK
torsdag – trillade jag dit på en liten påse popcorn när vi var på bio. Men det kändes ändå ok.
fredag – skumpa är inte särskilt GI. Men i övrigt höll jag mig på mattan
lördag – åt vi dessert till maten, från GI-kokboken. Jag ger mig själv godkänt!
söndag – sprack det. Först skulle vi äta lunch på Rosendahls Trädgårdar och där var det enda alternativet en smörgås. Förvisso på grovt bröd men ändå. Sen blev det en tur till makens kusin som visade sig fylla år. Efter en lång inre kamp med mig själv dealade jag till mig en bit prinsesstårta och det kan man knappast kalla OK.

Men över lag en bra vecka. Känner mig redan något tightare runt midjan och det är precis just det problemområdet vi vill åt :)

 


GI

I början på juni ska vi på bröllop i Italien. I min garderob hänger en mycket fin klänning som jag har ärvt av min farmor och den har jag tänkt att jag ska ikläda mig kvällen till ära. Tyvärr har jag ett par envisa kilon som vägrar fatta vinken efter min graviditet. Därför ser jag mer ut som en gödgris på väg att sprängas än en fantastiskt sval Grace Kelly (ok jag kanske inte ser ut som Grace Kelly utan de där extra kilona heller men jag ser i alla fall inte ut som en gödgris) i den där klänningen. Så därför är det, från och med imorgon och sex veckor fram över, stenhård GI-diet som gäller. Jag har till och med ritat upp ett schema i sann dagis (förlåt, förskole)-anda som jag kan kryssa av på för extra pepp!

Nu kör vi helt enkelt!




Halvmara - what!?

Nu ska jag göra något korkat.
Jag ska avlägga ett löfte här på bloggen.
Och sen ska jag - ärligt - rapportera om jag höll det eller ej.

Om cirkus 16 veckor ska jag springa en halvmara. Det är nog det sjukaste projekt jag någonsin gett mig in i.
Men men - det finns ingen återvändo nu.
Men det är HÖG tid att börja träna.
Så nu har jag kommit överens med mig själv att jag ska gå upp innan maken går till jobbet och tillryggalägga minst 3 km men helst 5.
Så imorgon klockan 10 lovar jag att redovisa hurvida jag snoozade eller om jag faktiskt tog mig ut.
Cliffhanger!

Uppdate!
Nej det blev ingen löptur. Kotten fick feber inatt och hade lite problem med att sova. Detta betyder ju automatiskt att mamman också hade problem med att sova så det fanns inte på världskartan att asa sig upp i morse. Men planen är en lång rask promenad efter Kottens förmiddagslur. Frisk luft till oss båda.

På fredag kommer mamma och pappa och DÅ - då ska jag springa jäklar i det!

Tight bun

På våran gata i staaaaaaaaaan...
Där är det uppförsbacke nästan hela vägen.
Det kan man tycka är sjukt störig särskilt med tanke på att man ska släpa med sig en barnvagn genom is-slasket.
Men faktum är att jag har haft träningsvärk i rumpan efter varenda promme jag har varit ute på.
Jag tänker beach 2011.
Jag tänker: tiiiiiight ass!
Det kallas även konsten att tänka positivt!


Tight ass - snart på en bakdel nära mig...

Ps. Att googla ordet rumpa kan på många sätt vara en mindre trevlig upplevelse faktiskt... Ds.

Bring it on!

Jag har den skönaste träningsvärken idag.
Ont, men skönt ont, inte ren och skär smärta.
Jag var på mitt livs första Bodycombat-pass i förrgår. Först tyckte jag inte alls att det var min grej men det blev roligare ju längre passet led. Och känslan efter var fenomenal. Jag ska absolut försöka klämma in ett par pass till innan mitt kort går ut nu i december!


Göteborgsvarvet - jasså det säger du?

Vi är 6 stycken som har anmält oss till Göteborgsvarvet nästa vår.
3 par.
Kan bli spännande.
Vilket par kommer piska vems rumpa?
Vilka kommer att bråka?
Vilka kommer att bryta?

Oavsett vad som händer kommer dagen avslutas ute på ö´a.
Det kommer att bli toppen!

Något som är mindre toppen är min test-löpning som jag gjorde höromdagen.
Med Nike´s run-ap entusiastiskt räknade kilometer i lurarna.
2 km (förvisso med barnvagn och motvind) förvandlade mina ben till gelé.
Hur ska detta sluta? var min spontana tanke.
Men att tänka så kommer inte ta mig genom någon halvmara, inte.
Löpskorna åker med i resväskan till Stockholm.
5 km ska jag väl klara där, utan barnvagn!?

Fortsättning lär följa...


Lite småsur efter skitdålig löptur.

Men vädret kunde man inte klaga på!

RSS 2.0