Att fråga eller inte fråga, det är frågan...

Fem timmar efter att vi fått besked om förskolan fick jag ett samtal från en rekryteringsfirma. Jag blev kallad till intervju!

Först händer ingenting, sen ingenting och sen jädrar händer det grejor mest hela tiden. Samtalet kom  i förrgår och första intervjun var igår. Den gick bra och jag är kallad till en andra intervju imorgon. Det är en rekryteringsfirma som sköter rekryteringen och jag hade i ärlighetens namn lite svårt att greppa läget. Jag ställde frågan om huruvida de kör med flex eller ej på det här företaget. För mig är den frågan av allra största vikt och i mina ögon ganska logisk. Jag har ett litet barn. Om han inte ska behöva vara på dagis mellan 7.30 – 17.15 så måste jag kunna flexa mina arbetstider ett par timmar fram eller tillbaka. Antalet arbetade timmar är ju självklart dem samma, det hela handlar bara om när man kommer och går. Självklart ska man vara på plats på kontoret när behovet finns men det borde gå att kompromissa så att det fungerar för både arbetsgivare och anställd? Jag måste vara långt ifrån ensam om att brottas med denna problematik och därför ställde jag frågan. Tilläggas bör att många på den avdelning min rekrytering gäller är i min ålder och har ett eller två barn så därför ansåg jag frågan ganska harmlös. Men den var tydligen helt fel. Så skulle man inte fråga, det kunde innebära att de ansåg att jag inte var tillräckligt intresserad av tjänsten.

Min första känsla när jag gick därifrån var att jag tabbat mig och att jag borde hållit tyst. Men efter ett par timmars betänketid så anser jag fortfarande att frågan är relevant och på intet sätt opassande.

Vi lever väl på 2000-talet?

Eller har jag fel, visar det på ett bristande engagemang om man frågar efter flex på en intervju?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0