.

Den bästa tiden är ju faktiskt den där tiden efter att man varit krasslig.
För då får man helt plötsligt galet mycket energi och sug efter att röra på sig.
Nu har ju inte jag tränat på en hel evighet så att jag faktiskt fick släpat min lilla rumpa ett varv runt Ribban är ju helt fantastiskt.
Jag rör mig normalt ganska mycket i min vardag så total panik över att jag inte kommit iväg för att träna på hela våren (eller jo - ett danspass har jag ju faktiskt hunnit med, fy fan va bra jobbat) kanske jag inte behöver ha.
Men det kändes ändå gött att komma ut och känna pulsen slå (ja jävlar vad den slog sen) och svetten lacka - det var inte alls dumt.
Slogs av hur oerhört folktomt det var nere på Ribban. Det är mitten på juli och stranden är helt öde klockan sju på kvällen.
Nä det var fan droppen - nu flyttar jag till varmare breddgrader (ja för London har ju så exotiskt klimat).