Att fråga eller inte fråga, det är frågan...

Fem timmar efter att vi fått besked om förskolan fick jag ett samtal från en rekryteringsfirma. Jag blev kallad till intervju!

Först händer ingenting, sen ingenting och sen jädrar händer det grejor mest hela tiden. Samtalet kom  i förrgår och första intervjun var igår. Den gick bra och jag är kallad till en andra intervju imorgon. Det är en rekryteringsfirma som sköter rekryteringen och jag hade i ärlighetens namn lite svårt att greppa läget. Jag ställde frågan om huruvida de kör med flex eller ej på det här företaget. För mig är den frågan av allra största vikt och i mina ögon ganska logisk. Jag har ett litet barn. Om han inte ska behöva vara på dagis mellan 7.30 – 17.15 så måste jag kunna flexa mina arbetstider ett par timmar fram eller tillbaka. Antalet arbetade timmar är ju självklart dem samma, det hela handlar bara om när man kommer och går. Självklart ska man vara på plats på kontoret när behovet finns men det borde gå att kompromissa så att det fungerar för både arbetsgivare och anställd? Jag måste vara långt ifrån ensam om att brottas med denna problematik och därför ställde jag frågan. Tilläggas bör att många på den avdelning min rekrytering gäller är i min ålder och har ett eller två barn så därför ansåg jag frågan ganska harmlös. Men den var tydligen helt fel. Så skulle man inte fråga, det kunde innebära att de ansåg att jag inte var tillräckligt intresserad av tjänsten.

Min första känsla när jag gick därifrån var att jag tabbat mig och att jag borde hållit tyst. Men efter ett par timmars betänketid så anser jag fortfarande att frågan är relevant och på intet sätt opassande.

Vi lever väl på 2000-talet?

Eller har jag fel, visar det på ett bristande engagemang om man frågar efter flex på en intervju?


Ljuva helg

Har haft en fantastiskt trevlig helg tillsammans med bästa Emmie och F.
Vi har ätit gott, shoppat, ätiti gott igen, druckit drinkar i Skrapan, promenerat runt Söder, tittat på lägenheter och fikat.
Nu är jag full av energi igen.
Och som vanligt när jag har myclet trevligt så glömmer jag att fota.
Men några få bilder blev det i alla fall.

Årets första luftballong på klarblå himmel.

Vi åt och drack indiskt.

En suddig dagens. Svart, militär och leopard.

Leoskor.

Utsikten från Skrapan.

Ogästvänliga jäkla stad!

Jag trivs i Stockholm – det gör jag verkligen.  Jag har inte ångrat en sekund att vi flyttade hit, jag saknar inte Malmö nämnvärt (men mina vänner oerhört). Men vår start här har varit långt ifrån smidig och idag tänkte jag att Malmö kanske inte är så dumt ändå? (nä inte på riktigt, tänkte jag så alltså, men lite, bara ikväll).

För det första: Lägenheten vi bjöd på i söndags är nu uppe i 1,5 miljoner över utropspris. Förbannade lockpriser.

För det andra: Vår plan B lägenhet som skulle kunna funka såldes idag. Första visningen skulle varit på söndag. Sofi Fahrman är med andra ord inte helt ute med sitt ”If you snooze, you loose”- motto.

För det tredje: så fick jag inte jobbet jag sökte eftersom de ansåg att jag var överkvalificerad och där med inte skulle tycka att det var utmanande nog. Något säger mig att mina löneanspråk hade ett litet finger med i det spelet.

Lyckligtvis gräver jag inte ner mig över sådana här saker längre. Det är jag för gammal och vis för (eller något åt det hållet i alla fall). Jag inser att det är en övergående fas, att ett bra jobb kommer att dyka upp och då också ett boende som slår en som en knytnäve av excitement i magen. Till dess är det bara att bita ihop och kämpa på helt enkelt.


Intervju - check!

Har precis kommit hem från en intervju för en tjänst som jag är oerhört nällad på.
Visserligen ett vik. och bra mycket sämre lön än på mitt förra jobb.
Men tjänsten är som klippt och skuren för mig och verkar SÅ kul.
Bara att hålla tummarna hårt med andra ord. Det kändes bra i alla fall!

Spänningen är oliiiiiiiiiidlig!

Idag är spänningen total i mitt lilla liv. Budgivning på G (vi leder) och drömjobb sökt. Har försökt ringa arbetsgivaren ett par gånger för att ställa ett par frågor (och tjata lite…) men ansvarig person svarar inte.

Hatar det.
När man samlat mod och peppat sig själv till den milda grad det bara går. Och så får man en telefonsvarare till svar. Snacka om anti klimax.

Och sen, som om det inte vore nog med spänning i torpet idag så ringer det på min mobil. Från okänt nummer. Och så lägger de på. Efter en signal.

Jag dog nästan på kuppen!

 


Phuh!

Jag fick precis ett mail fårn min danska kommun. Det har blivit ett fel i deras system och mina pengar kommer in den 10:e. Lite irriterande men ändå ett bättre besked än inga pengar alls :)

En typisk måndag helt enkelt

Jag får min föräldrapeng utbetald från Danmark och det är stört omöjligt att förstå hur de beräknar summan. Den är olika varje månad, det skiljer alltid ett par tusenlappar upp eller ner. Hitintills har det fungerat ganska bra, vi har klarat oss fint hela vägen. Somliga månader har det nästan blivit pengar över, andra har det fattats lite.

Just nu står vi dock med dubbla hyror (januari och februari samt halva december) något som så klart känns i plånboken. Och självklart, som ett brev på posten, så händer något med min föräldrapeng just denna månad. Loggade in på min danska bank i morse och inser att jag har fått en TIONDEL av vad jag brukar få.

Den trevliga överraskningen kunde verkligen inte kommit mer olämpligt.

God bye dekadens Hello Noodles!


 

 


Flytt-kaos

Oj oj oj vad den här veckan bara har flugit iväg. Svärföräldrarna kom i måndags morse och tog Kotten under tiden som maken gick till sitt nya jobb och jag i sällskap av mina föräldrar mötte upp flyttlasset i nya lägenheten.

Vi hyr en bostadsrätt på Söder och har kontrakt på ett år med möjlighet till förlängning. Så som priserna ser ut på lägenheter i Stockholm för tillfället är vi inte så sugna på att köpa och dessutom kanske det är hus och inte lägenhet som står på agendan vid nästa köp. Så för tillfället är detta en lösning som passar oss utmärkt.

Svärföräldrarna har bott hos oss fram till igår så jag har haft hjälp att komma i ordning då maken som sagt befunnit sig på jobbet hela dagarna. Svärfar har fått hålla ögonen på Kotten och då menar jag verkligen hålla ögonen PÅ – non stop! De senaste veckorna har han inte bara börjat krypa utan även resa sig och ta sina första steg. Därför kan jag nu kyssa sköna fikastunder adios och istället koncentrera mig på vad för våghalsigt äventyr Kotten tänker ge sig ut på härnäst.

Jag och svärmor har fokuserat på att få så mycket som möjligt på plats. Och vi lyckades! Frånsett att vi inte fått tillgång till vårt förråd än och därför måste använda vardagsrummet som förråd ett par veckor till. Men i övrigt är vi all set!

Bilder kommer…


Julefrid


Nu är det knappt en kvart kvar till julafton, alla har gått och knoppat (inklusive Kotten men det tog tid, han blir helt uppe i varv av alla gäster).
Idag har de sista julklapparna inhandlats, jag har bakat världens godaste bröd till julfrukosten, makens släktingar har varit förbi en sväng och glöggat lite. Vi har varit på bibblan och lånat ett gäng feel-good filmer till helgen (fortfarande ingen tv) och de sista två timmarna har ägnats åt att slå in de sista klapparna. Nu är det bara J.U.L.E.F.R.I.D som står på schemat.
Jag tänker äta julmat så att magen står i alla hörn, umgås med min fantastiskt fina familj, kanske rasta Kottens pulka om tån tillåter och mest bara njuta av dagen!
Hoppas att ni gör detsamma!

Leila gilla designprylar...



Leila har gjort 5 julprogram i sann Nigella-anda på Tv4.
Jag gillar Leila, hon är kreativ, pysslig, söt att se på och gör onekligen väldigt söta saker.
Att Leila gillar flashiga köksmaskiner är knappast en nyhet. Kitchen Aiden är för henne vad Tomas Tengby var för Mat-Tina.
Det här med produktplacering är inte heller det en nyhet, jag kom ihåg hur chockad jag var när pappa berättade att företaget han arbetade på betalade 5000.- för att just deras produkter skulle användas i "Äntligen Hemma". Jag tyckte att 5000,- var en hel förmögenhet (jag var kanske 12) men gissa vad det gav i försäljning.
Att produkterna finns där har jag inget problem med, något märke ska de använda.
Men i Leilas julrogram har hon vid ett flertal påtalat att "det inte skadar med snygga design-prylar i köket" samtidigt som hon lagt en diskret hand på sin Kitchen-Aid eller Dualit-visp. Det känns så otroligt fånigt. Det hade varit mycket bättre om de bara hade slängt in en:
-"Programmet sponsras av Kitchen Aid och Dualit." i slutet.
Den där smygreklamen stinker verkligen Sell Out...


A-HA



Idag sätter jag mig på ett plan till Oslo för att se mina första stora idolers avskedskonsert.
Jag var 7 år när jag såg A-ha för första gången. Det var i SVT´s lördagsunderhållning Nöjesmassakern och jag blev tokkär.
Morten Harket var det vackraste jag sett i hela mitt liv och mitt 7-åriga hjärta stod för första gången i brand.
Kärleken höll i sig ett par år men den var av det väldigt oskyldiga slaget.
Typ drömmar om att Morten skulle komma till vårt sommarställe och köra motorbåten.
Kärleken dog därför när jag läste en ex-flickväns kiss-and-tell story om min älskade Mortens sexliv som inkluderade så väl biblar som chokladmousse.
Chocken var total, gud var inte riktigt min kopp te på den tiden heller (jo det är sant jag var nästan mer upprörd över det faktum att han läste bibeln efter sex än det faktum att han använde chokladmousse under sex ...)
Men deras musik har jag aldrig övergett, de flesta av deras tidiga låtar har jag nästan spelat sönder vid det här laget.
Så första kärlek + älskade låtar + avskedskonsert = borgar för en känslosam kväll!

Jul i vårt hus

Ja jag erkänner glatt att jag är en av de största jul-mupparna som vandrar på vår jord.
Maken vill helst lämna landet, jag vill stanna hemma och pynta, lyssna på julmusik och dricka glögg.
Vi får väl kompromissa och köra vart annat år eller så.
Men i år är det jul hemma hos oss som gäller.
Och julstämningen var så klart fixad redan till den första advent :)


Quality-time i snön

Maken har sagt upp sig från sitt nuvarande arbete men är officiellt anställd till den sista december.
I torsdags fick han dock besked om att han inte behövde åka in till kontoret mer.
Ett otroligt väl mottaget besked som innebär att vi har sex veckor tillsammans framför oss.
Sen blir det full rulle i ny hemstad med nytt hem, nytt jobb och nya miljöer.
Men tills dess ska vi alltså bara skrota runt här hemma och ta det lugnt.
Och glädjas lite extra åt att min man inte behöver köra 15 mil varje dag i det här vädret...



Party-queen!

Jag håller på med en arbetsansökan och behövde en representativ bild på mig själv.
Den lite latare sidan av mig själv orkade inte gå igenom den miljon bilder som ligger i min bildmapp.
- Äsch tänkte jag, jag kollar FB, där finns säkert något jag kan använda.

















Kunde efter en stunds letande konstatera att mitt FB-arkiv inte var rätt plats att söka på.
Vi kan ju hoppas att eventuella framtida arbetsgivare inte får för sig att göra samma sak...
(Ja, jag går på väldigt mycket maskerad-fester. Mina vänner är väldigt kreativa :)

Stockholm it is!

Jaha då var det klart då!
Idag pratade jag med min chef och meddelade att jag inte kommer tillbaka efter mammaledigheten.
Då befinner jag mig i Stockholm med min familj.
Maken har fått jobb i sin gamla hemstad och vi har beslutat oss för att han ska tacka ja.
Det känns ganska galet och väldigt spännade på samma gång.
Vi fick aldrig riktigt ihop ekvationen med pendlingen Malmö - Danmark - småbarn i vår kalkyl så det här beslutet kändes egentligen inte så svårt.
Men att min son skulle bli en 08:a, det trodde jag väl aldrig :)


Bild

It´s all about how you see it

Jag fick tillbaka matteprovet igår.
Det var inte riktigt så bra som jag hade tänkt mig.

Jag var godkänd men det var också nätt och jämt just så.
Så där satt jag och grämde mig lite över hur kasst det hade gått.
Men sen fick tjejen bakom mig tillbaka sitt prov.
Hon hade två poäng mindre än mig och låg precis på gränsen för godkänd och hon blev JÄTTEGLAD.

Efter lektionen stod vi och pratade en stund och då säger hon så här:
- Det var sex år sen jag läste Matte B så jag är superglad att hänger med över huvud taget.
Och då tänkte jag att det finns ju faktiskt ingen anledning och sitta och irritera sig över ett uteblivet VG-resultat.
Det var trots all 13 år sen jag öppnade Matte B-boken och dessutom pluggar jag på den tid som Kotten inte kräver min uppmärksamhet (dvs de 2 timmar på kvällen efter att Kotten somnat innan jag själv deckar... :)
Så jag bestämde mig för att vara jäkligt nöjd över att jag hade mer än godkänt.
Det kändes faktiskt mycket bättre.

Coolast i klassen!?
Det sitter en tjej bakom mig som inte säger halv sju på lektionerna.
Hon för över lag en ganska anonym tillvaro.
Och så kammar hon hem MAX på provet.
Så jäkla grymt.
Dessutom har vi en kanonbra lärare som verkligen uppmärksamma både de som presterar högt och de som presterar lågt.
Man känner verkligen att han månar om att alla ska klara sig.
Det är annat är skitgubben till mattelärare som jag hade på gymnasiet.

Stress!

Det är mycket nu!
Matte-prov imorgon och det känns som att det kan gå precis hur som helst.
Jag är liiiiiiiiiiiite stressad över hela grejen faktiskt.
Men när provet är över väntar idel roliga saker, resten av veckan faktiskt.
Och kanske lite mer frekvent uppdatering på den härenna bloggen som jag ju också har att sköta om...
(Bloggar - vuxna människors svar på Tamagotchi.)


Bild

:)

Some catching up to do

Efter en veckas vrålhärlig semester (mycket motion och mycket vin) så har jag ca 4 kapitel matte att ta igen.
Så det gör jag nu (inte just nu as we speak men man måste pausa då och då).


Och sen försöker jag lära mig min nya Iphone (åter igen sist på bollen, men den har inte riktigt intresserat mig tidigare).
Misslyckades med att kopiera över mina kontakter.
Sweet!

Ett plus ett bli två...

Jag gick estetiskt program på gymnasiet, därför har jag inte läst Matte C.
Har länge tänkt att jag skulle plugga upp denna kurs men det har aldrig riktigt blivit av.
Men så kom jag på att lite intellektuell stimulans under mamma-ledigheten kan ju aldrig vara fel.
Så jag slängde in en sen ansökan till Komux i förra veckan och fick en restplats på kursen som startade i tisdags.
Det är 13 år sen jag läste Matte B. Man kan lugnt säga att jag är liiiiiiiiite ringrostig.
Tur att man har världens snällaste make som tragglar komponenter, bråktal och roten ur med sin något förvirrade fru.

För att skruva upp stämningen ytterligare här hemma har Kotten tagit ett ganska stort kliv.
Ett kliv som gör att han sover oroligare, kräver bättre underhållning här hemma, äter oftare och mindre.
Jag förstår hans frustrerade läge. Jag tycker att det känns övermäktigt att banka in en C-kurs i matte.
Tänk att behöva banka in ALLT du upplever, varje dag.

Vi får se hur det går för oss här i höst. Jag är mammaledig och tiden med Kotten går först.
Men om det går att klara matten med makens hjälp (och avsaknaden av tv),  vore det rätt så great.


Back up!

Alla vet att man bör ha en ordentlig back up på sin dator.
Jag vet det och ändå har jag inte gjort en ordentlig back up på min dator på 4 år.
Dvs om något skulle hända med min dator så skulle de sista 4 årens bildbevis av mitt liv gå upp i rök.
För ett år sedan köpte min man en extern hårddisk som hans ex skulle lägga upp alla deras gamla foton på.
Förra helgen fick vi tillbaka hårddisken.
Perfekt tyckte jag och la över även mina bilder på den.
Dagen efter drar maken hårddisken i golvet och nu fungerar den inte längre.
Då insåg jag att Online-lagring är det enda rätta.
Så jag gjorde lite efterforskning och kom fram till att diino.se verkade vara en bra lösning.
Så för 495:- per år är jag nu back up så det räcker och blir över.

Nu kan maken dra även datorn i golvet - det gör inget.

Och eftersom jag vet att min älskade man läser denna blogg då och då vill jag passa på att säga:
Sorry att jag hänger ut dig på detta viset men ibland är du bara FÖR klantig :)


Tidigare inlägg
RSS 2.0