När man går på knäna och tänker va fan har jag gjort!?

Jag insåg att första tiden i Stockholm skulle bli tuff, så mycket förstod jag. Inga nära vänner på armlängds avstånd, ingen syster tre busshållplatser bort, ingen mamma och pappa i en förort på bekvämt avstånd.

Bara jag, maken och Kotten. Och makens nya jobb. Som i början, och säkert ett tag fram över kommer innebära ganska långa arbetsdagar. Så mycket visste jag. Men lägg där till en väderlek som bjudit på kompakt grå massa sen dag ett (undantaget en soldag), att alla potentiella mamma-friends är bortresta, att hyresvärden vägrar att besvara våra mail gällande när de tänker tömma sitt förråd så att vi kan sluta använda vardagsrummet som ett (förråd alltså) och sen toppar vi allting med en dos vinterkräksjuka till både mig och Kotten.

Då är det liksom lite svårt att fortfarande tänka positivt. Faktum är att det enda jag kunde tänka denna eftermiddag var: nu skiter jag i det här, nu packar jag min väska och flyttar hem till mamma och pappa. Det tänkte jag ända tills maken kom hem. Han har en förmåga att lätta upp saker och ting min man. Och trots att Kotten valde att avsluta denna dag med att gallskrika sig till sömns känns det ändå så mycket lättare att ta tag i när man är två!


Sommaren har aldrig kännt så långt borta.
Men mannen är tack och lov fortfarande nära...


Depp 2.0

Min magsjuka börjar ge med sig men jag är slö som en amöba.
Kotten är fortfarande riktigt risig i kistan men pigg som en mört.
Ute vräker snön ner så om jag mot förmodan tar mig ut idag är det bara för att leta reda på en sten att gräva ner mig själv under...

Just nu: Vinterkräksjukan - familjen K: 2-1

Återkommer när vi har besegrat den här besten...

Here we go again

Jag funderar på att lägga in en ny kategori som heter "M´s tår" här på bloggen.
Nu ca 4 månader efter att jag opererade mina tår är det dags igen.
Den ena tån växer snett så det blir in till att fixa IGEN.
Men jag är iofs glad att jag fick en tid direkt.

Festligt värre

Igår drog jag på mig min nya paljettväst (och glömde fota så klart) och gick på sommarkalas hos min kompis Bettina.
Trevligt som tusan.
Denna söndag känns... mindre trevlig om man uttrycker det så.
Vi åt precis kebab till lunch. Jaag tror inte att jag utvecklar detta inlägget mera.

The trash can

Jag frågade läkaren om det var normalt att ha matvanor som en annan soptunna så här i slutet på graviditeten.
Hon svarade inte bara att det var fullt normalt, hon sa även att det var HELT OK att slarva med maten under en kortare period.
HA!
Jag firade detta glädjande besked med scones till frulle, Croissant till lunch och glass till eftermiddagsfika.

I´m at trash can - and a proud one to!

Som man bäddar får man ligga...

Jag åt tryffelpasta efterföljt av tre sorter italiensk glass igår kväll.
Avslutade kalaset med en dubbel espresso.
Idag har jag seriös halsbränna...

Alice, polispikén och rejäla skrapmärken

Fick äntligen se Alice i Underlandet igår.
Den motsvarade gott och väl alla förväntningar, Tim Burton är ju helt klart Ko-ko-sagornas mästare :)
Dock hade jag liiite svårt att koncentrera mig.

Stressade som en tok från jobbet för att hinna i tid till Yogan.
I bilen kom jag på en lysande idé och när jag får lysande idéer kan jag verkligen sväva bort och bli något disträ.

Gick på yogan och tack vare djupa meditationsövningar svävade jag bort ytterligare litegrann.

Sätter mig i bilen för att köra hem och då händer följande:
Jag ser en dam med en hund. Börjar tänka på Birdien och blir tokledsen från den ena sekunden till den andra.
(Dessa gravid-hormoner, de tar kål på mig snart!)
Mitt i denna känslostorm missar jag ett vänstersvängsförbud och inser det först i samma stund som jag upptäcker att  jag har en Polispiké bakom mig.
Blir inblinkad med blåljus.
Gråter en skvätt för farbror polisen (alltså denna graviditet, sa jag att den håller på att ta kål på mig?) som låter mig komma undan med ett varnande ord.
(Tack snälla farbror polisen, typ...)

Kör, något skakig, hemmåt. Och missar en högerplikt.
Håller så ledes på att få en bil rätt i sidan.

Nu är liksom bägaren nästan full kan man väl säga.
Men det vore ju synd om jag kom hem utan att den runnit över.
Så jag avslutar drömfärden med att skrapa ena sidan på Den Lila Racern i vårt garage.
Ja men då så - tredje gången gilt.

Var ett sånt paket resten av kvällen att till och med Tim Burton hade svårt att distrahera mig.
Men som en gammal kompis (och nybliven pappa) skrev på FB - det var bara materiella ting som kom till skada och den Tsunami av hormoner som sköljer över en i och med en graviditet är inte alltid så lätta att leva med.
Det tröstade lite!

Shut up allready!

Jag gnäller på att mitt hår växer dåligt och känns en aaaaaningens livlöst för tillfället.
På det har Elin Klings frisör ett jäkligt bra svar!

Ha ha!

Vad man BORDE göra och vad man FAKTISKT gör...

Jag borde göra som SJP:


(Som ser HELT fierce ut på denna bilden...)

...men istället ägnar jag kvällarna åt det här...


Ok så det är kanske inte världens största mysterium att jag lagt på mig 15 kg sen det där lilla +et uppenbarade sig på stickan. Men allvarligt talat - har ni tittat ut genom fönstret de senaste 2 - 3 månaderna.
Orkar bry sig!?

Elle-galan!

Det har ju varit ett evigt tjatade om Elle-galan på samtliga Sveriges modebloggar de senaste veckorna.
Så nu var man ju tvungen att kolla vad allt detta tjatande gav för resultat.
Över lag var det ganska svart - och gansa safe. Svenska celebs är ju inga höjdare på att klä upp sig tycker jag.
Men en del lyckades bättre än andra:
Marina Kereklidou - superfin klänning till hennes mörka hår.
Daga Edholm - klockren färg och gullig modell.
Elsa Billgren - ännu ett lyckat färgval som matchar håret kanonsnyggt!
Emma var en av få som såg riktigt GALA ut!
Min favorit Bea är inte alltid snyggast att tittat på - men definitivt alltid roligast!
Sandra kör stenhårt på sin stil - det är modigt tycker jag. Men helhetsintrycket hade blivit finare med en mindre väska.
Efva Attling - snygg modell och snygg färg. Men lappen framför "mufflan" är lite skum...
Sen fanns det ju dem som såg spännande ut i svart med:

Noomi Rapace med make (och Cia Berg). My god så snygga det här paret är!
Howlin Pelle är utan konkurrens Sverigaste Snyggaste Kändisman!
Och så fanns det ju dem som lyckades mindre bra!
Carola håller även hon fast vid sin stil - det borde hon kanske inte!
Jag funderar lite på om Robin driver med modemaffian.
Typ: -
"Jag sätter på mig det fulaste jag har i garderoben och kollar om folk hyllar mig bara för att de är rädda för att inte fatta grejen"!
Ok Blossom är kanske inte känd som någon stil-guru men detta var seriöst det fulaste jag sett på länge...
Roligaste mingelbilden:
Pelle Porseryd hade nailade kvällens hetaste accessoar - en arg pygmé!

Gravid-cravings!

Fast rent krasst skulle man kunna säga att jag använder min graviditet som en ursäkt att äta glass varje dag!

What a morning

En kaffe latte + ett glas juice + ett glas vatten + 6 mil till jobbet + snökaos-kö + kickande kotte = NOT a god kombo!


Doftargument!

Jag arbetar ju med dofter.
Så jag har allt lite svårt att motivera inköp av dofter andra än de vi har i vårt sortiment (bland 60 varumärken borde man ju kunna hitta något som passar)!
Men jag är HELT galen i Armanis nya doft (som EJ finns i vårt hus :(


Kicks hade med doften i sitt julutskick och de julklappstipsar doften till följande:
"Den moderna kvinna som är feminin och bestämd".

Den beskrivningen kunde inte vara mer träffande...

A whole new world!

Lördag kväll klockan 21.59:
Det hade jag väl aldrig gissat för ett år sedan!

Uppdatering av bloggen

Jag tror att jag tillfälligt tar bort kategorin "Slutrökt".
Inte ett bloss på 4 månader.
(SÅKLART!)

Vi får se om vi måste lägga till den igen om ett halvår...

Ursäkta - vet du vad klockan är?

Jag kör en CopyCat.
Makens(!) trasiga Tissot får agera armband!




Ugly Monday!

Ställde klockan tidigt och lyckades komma upp i tid.
Men sen gick det käpprätt...

Hittade inte mina nycklar, trodde att jag var stuck hemma då jag inte kunde komma in i garaget utan nycklar.

Hittade nycklarna och var då redan en halvtimme försenad.

Hamnade i bilkö.

Blev ytterligare en kvart försenad.

Dessutom har jag en ful-dag utan dess like!

Jag skulle stannat under täcket idag!


Som en kossa på grönbete...

Tänkte bara meddela att mitt huvud redan har bestämt sig för att hålla helg...

Resten av kroppen sitter dock lydigt kvar på kontorsstolen enochenhalv timme till!

Höna av en fjäder!?



Det här trillade in i min mailbox tidigare idag.
Och igår läste jag i tidnigen att lokaltrafiken i Malmö har färdiga beredskapsplaner i fall att deras personal skulle insjukna. Så att de om krisläge skulle uppstå ändå har möjlighet att köra de mesta akuta linjerna.

Ok, jag kanske kommmer att få äta upp det här en dag men kännns det inte som en i media liiiiiiiiiite upplåst sak.
Det tycker faktiskt jag.

Och så lever ja lite on the edge, utmanar ödet och sätter mig på ett plan i tio timmar och riktigt gottar in mig i basilluskerna.
Jag som är i den absolut mest utsaata riskgruppen.
Enligt kvällspressen borde jag låsa in mig fram till jul.
Jag väljer istället att resonera som min barnmorska:
-   Man kan ju inte sluta leva…

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0