När man går på knäna och tänker va fan har jag gjort!?
Bara jag, maken och Kotten. Och makens nya jobb. Som i början, och säkert ett tag fram över kommer innebära ganska långa arbetsdagar. Så mycket visste jag. Men lägg där till en väderlek som bjudit på kompakt grå massa sen dag ett (undantaget en soldag), att alla potentiella mamma-friends är bortresta, att hyresvärden vägrar att besvara våra mail gällande när de tänker tömma sitt förråd så att vi kan sluta använda vardagsrummet som ett (förråd alltså) och sen toppar vi allting med en dos vinterkräksjuka till både mig och Kotten.
Då är det liksom lite svårt att fortfarande tänka positivt. Faktum är att det enda jag kunde tänka denna eftermiddag var: nu skiter jag i det här, nu packar jag min väska och flyttar hem till mamma och pappa. Det tänkte jag ända tills maken kom hem. Han har en förmåga att lätta upp saker och ting min man. Och trots att Kotten valde att avsluta denna dag med att gallskrika sig till sömns känns det ändå så mycket lättare att ta tag i när man är två!
Sommaren har aldrig kännt så långt borta.
Men mannen är tack och lov fortfarande nära...
Depp 2.0
Kotten är fortfarande riktigt risig i kistan men pigg som en mört.
Ute vräker snön ner så om jag mot förmodan tar mig ut idag är det bara för att leta reda på en sten att gräva ner mig själv under...
Just nu: Vinterkräksjukan - familjen K: 2-1
Here we go again
Nu ca 4 månader efter att jag opererade mina tår är det dags igen.
Den ena tån växer snett så det blir in till att fixa IGEN.
Men jag är iofs glad att jag fick en tid direkt.
Festligt värre
Trevligt som tusan.
Denna söndag känns... mindre trevlig om man uttrycker det så.
Vi åt precis kebab till lunch. Jaag tror inte att jag utvecklar detta inlägget mera.
The trash can
Som man bäddar får man ligga...
Avslutade kalaset med en dubbel espresso.
Idag har jag seriös halsbränna...
Alice, polispikén och rejäla skrapmärken
Den motsvarade gott och väl alla förväntningar, Tim Burton är ju helt klart Ko-ko-sagornas mästare :)
Dock hade jag liiite svårt att koncentrera mig.
Stressade som en tok från jobbet för att hinna i tid till Yogan.
I bilen kom jag på en lysande idé och när jag får lysande idéer kan jag verkligen sväva bort och bli något disträ.
Gick på yogan och tack vare djupa meditationsövningar svävade jag bort ytterligare litegrann.
Sätter mig i bilen för att köra hem och då händer följande:
Jag ser en dam med en hund. Börjar tänka på Birdien och blir tokledsen från den ena sekunden till den andra.
(Dessa gravid-hormoner, de tar kål på mig snart!)
Mitt i denna känslostorm missar jag ett vänstersvängsförbud och inser det först i samma stund som jag upptäcker att jag har en Polispiké bakom mig.
Blir inblinkad med blåljus.
Gråter en skvätt för farbror polisen (alltså denna graviditet, sa jag att den håller på att ta kål på mig?) som låter mig komma undan med ett varnande ord.
(Tack snälla farbror polisen, typ...)
Kör, något skakig, hemmåt. Och missar en högerplikt.
Håller så ledes på att få en bil rätt i sidan.
Nu är liksom bägaren nästan full kan man väl säga.
Men det vore ju synd om jag kom hem utan att den runnit över.
Så jag avslutar drömfärden med att skrapa ena sidan på Den Lila Racern i vårt garage.
Ja men då så - tredje gången gilt.
Var ett sånt paket resten av kvällen att till och med Tim Burton hade svårt att distrahera mig.
Men som en gammal kompis (och nybliven pappa) skrev på FB - det var bara materiella ting som kom till skada och den Tsunami av hormoner som sköljer över en i och med en graviditet är inte alltid så lätta att leva med.
Det tröstade lite!
Shut up allready!
På det har Elin Klings frisör ett jäkligt bra svar!
Ha ha!
Vad man BORDE göra och vad man FAKTISKT gör...
(Som ser HELT fierce ut på denna bilden...)
...men istället ägnar jag kvällarna åt det här...
Ok så det är kanske inte världens största mysterium att jag lagt på mig 15 kg sen det där lilla +et uppenbarade sig på stickan. Men allvarligt talat - har ni tittat ut genom fönstret de senaste 2 - 3 månaderna.
Orkar bry sig!?
Elle-galan!
Gravid-cravings!
What a morning
Doftargument!
Så jag har allt lite svårt att motivera inköp av dofter andra än de vi har i vårt sortiment (bland 60 varumärken borde man ju kunna hitta något som passar)!
Men jag är HELT galen i Armanis nya doft (som EJ finns i vårt hus :(
Kicks hade med doften i sitt julutskick och de julklappstipsar doften till följande:
"Den moderna kvinna som är feminin och bestämd".
Den beskrivningen kunde inte vara mer träffande...
A whole new world!
Uppdatering av bloggen
Inte ett bloss på 4 månader.
(SÅKLART!)
Vi får se om vi måste lägga till den igen om ett halvår...
Ursäkta - vet du vad klockan är?
Ugly Monday!
Ställde klockan tidigt och lyckades komma upp i tid.
Men sen gick det käpprätt...
Hittade inte mina nycklar, trodde att jag var stuck hemma då jag inte kunde komma in i garaget utan nycklar.
Hittade nycklarna och var då redan en halvtimme försenad.
Hamnade i bilkö.
Blev ytterligare en kvart försenad.
Dessutom har jag en ful-dag utan dess like!
Jag skulle stannat under täcket idag!
Som en kossa på grönbete...
Resten av kroppen sitter dock lydigt kvar på kontorsstolen enochenhalv timme till!
Höna av en fjäder!?
Det här trillade in i min mailbox tidigare idag.
Och igår läste jag i tidnigen att lokaltrafiken i Malmö har färdiga beredskapsplaner i fall att deras personal skulle insjukna. Så att de om krisläge skulle uppstå ändå har möjlighet att köra de mesta akuta linjerna.
Ok, jag kanske kommmer att få äta upp det här en dag men kännns det inte som en i media liiiiiiiiiite upplåst sak.
Det tycker faktiskt jag.
Och så lever ja lite on the edge, utmanar ödet och sätter mig på ett plan i tio timmar och riktigt gottar in mig i basilluskerna.
Jag som är i den absolut mest utsaata riskgruppen.
Enligt kvällspressen borde jag låsa in mig fram till jul.
Jag väljer istället att resonera som min barnmorska:
- Man kan ju inte sluta leva…
