Förskolan - part 1

Inskolning på förskolan idag. Det är med blandade känslor måste jag motvilligt medge. Innan har jag tyckt att det var lugnt, Kotten är vansinnigt nyfiken på livet och ganska energisk så jag har verkligen känt att han är redo för nya utmaningar i livet. Men väl på plats är jag mindre stursk. Alla de andra barnen är äldre, merparten pojkar och barngruppen ganska stor. Detta resulterar i en väldigt stimmig miljö. Det är full rulle från början till slut. Det målas (med hela kroppen) det leks med lera (och det äts lera), det snoras, stojas, brottas, skriks och sjungs för allt vad arslet håller. Mitt i detta kaos står tre otroligt coola fröknar som inte verkar beröras nämnvärt av kaoset, snoret eller bajsblöjorna. Kotten verkar inte särskilt berörd han heller. Mest nöjd och nyfiken. Vid närmare eftertanke är det nog mest hans mamma som är lite rädd…


Kan inte förstå att det har gått 1 år!


Zzzzzzzz


Ibland är den största behållningen man har som småbarnsförälder kicken man får av första koppen kaffe på morgonen.

Han har de snabba skorna på!

En gång träffade jag en lite kille som sprang väldigt fort. Jag sa till honom:
- Oj vad snabbt du springer!
Var på kidet svarade:
- Mmmm jag har mina snabba skor* på förstår du.
Det tyckte jag var väldigt festligt.

Och på tal om snabba kottar. Han börjar bli snabb nu, vår lilla Kotte. Springa det är det roligaste man kan göra.
Och jag hinner som vanligt inte med...



*snabba skor = gympadojjor.

Vuxenliv? Nä det kan du faktiskt glömma!

I fredags kväll försökte vi oss på någon typ av kvalitetskväll tillsammans maken och jag. Vi hade varit och handlat på torsdagen och jag stod i köket hela dagen och marinerade, gratinerade, reducerade und so weiter. Dessutom hade jag piffat upp min egen trötta nuna, även om man bara ska vara hemma är det trevligt om man själv känner sig något så när fräsch och pigg. Men när maken kom hem började Kotten bli trött. Vi åt förrätten och under tiden gick Kottens tongång från lite smått obekväm till i allra högsta grad missnöjd. Ja men ok då väntar vi med huvudrätten tills han har somnat. Pyjamas på och så en flaska välling på det. Nähä då piggnade Kotten visst till igen, sova var tydligen inget aktuellt alternativ längre. Ja men då kör vi på huvudrätten så får han pula runt lite under tiden. Trodde vi ja! Lagom till maten var klar hade Kotten kommit på att han visst ville sova och gormade för allt vad lungorna höll. Jaha, maten får stå tills han sover.

Kotten slocknade till slut och vi åt ljummen mat som tagit en halv dag att göra. När vi ätit klart börjar nästa skriksession och efter ett par timmar var både maken och jag så slut så vi lämnade köket åt dess öde och stupade i säng. Fram till klockan halv fyra då vrålandet drog igång igen. Maken tog natten och jag steg upp halv sju för att hänga med en Kotte som var ready steady för en ny dag.


Jag VET att man inte kan planera med ett litet barn, att småbarnsåren är tuffa och det får man ta och bla bla bla.
Men jag anser ändå att man måste försöka få till lite vuxenliv lite då och då. Nu har vi flyttat från hela vårt sociala nätverk och det gör onekligen allting lite svårare. Och efter en kväll som i fredags funderade jag på fullt allvar på att kasta in handduken. Dra på mig ett par mjukisbrallor, fixa håret i en chick Britney-tofs och leva på halvfabrikat och Pepsi Max i ett par år. Det hade i alla fall gjort livet lite enklare. Men då blir det å andra sida mest troligt inte fler barn.


Ny stilförebild!

För övrigt har jag full förståelse för att Brittan fick ett psyk-bryt. Who can blame her menar jag...?


Hur ska det då gå när de små liven börjar på dagis?

Idag skulle jag träffat Mia och lille E och hittat på någonting. Men den här gången var det deras tur att sjuka sig.
*SUCK*
Det är tredje gången på raken som planerna för dagen blir grusade på grund av sjukstuga (förra veckan var det vi som gick i däck). Och då har våra kottar inte ens börjat på dagis än... Jag undviker helst att tänka på hur det blir sen.
Börjar i alla fall bli så galet trött på att underhålla Kotten själv, får nog rasta oss en sväng på Öppna Förskolan imorgon.Trots den övervägande risken att någon av oss släpar hem ett nytt gäng bakterier...

Pappa är kung

Jag frågar Kotten om han kan säga mamma.
Och han svarar:
- Pappa!
V.A.R.J.E G.Å.N.G!
Jag ver inte om jag bara ska kasta in handduken och se mig besegrad här...?

Attttjhooooo!

Det blev aldrig något av min andra omgång vinterkräken. Jag låg på soffan mellan 14-23 och mådde pyton men mer än så blev det inte. Men idag har jag övertagit makens/Kottens förkylning istället - härligt.

Kotten, han är nu efter en tids sjukdom pigg som en mört. Och hans sovtider är det helt åt skogen med (vi har i och för sig aldrig lyckats styra hans sovtider men nu är det verkligen helt åt helskotta).
Idag sov han middag mellan 11.30-13.00.
Efter ett par timmars stoj försökte jag få den lilla gossen att sova en eftermiddagslur också. Det gick inte alls.
Med resultatet att han gick i däck klockan 19. Och vaknade igen klockan 21 - ready to play!
*suck*

Vem behöver en tv - really!?


Sailor i sälle av Pippi

Jag kom hem med två nya plagg till Kotten här om dagen. Insåg att han hade två nästan exakt likadana redan förra våren (något mindre då´rå...)
Det är något med Pippitröjan som får 70-talisten i mig att fullkomligt jubla av nostalgilycka.
Den randiga behöver knappast någon närmare förklaring.
Alla vill väl ha en Mine Me?


Båda plaggen är från Åhlens.

Man får ta det dag för dag så att säga

Dagen började precis som den brukar. Kotten plockar fram lite grejor som jag avslutade gårdagen med att plocka undan. Där vet vi precis våra roller. Men sen blev det visst en miss i kommunikationen.
Jag tyckte att Kotten verkade en aningen trött, så brukar vara fallet när han gnäller bara man tittar på honom.
Så jag föreslog en kort förmiddagslur innan vi skulle till nya BVC klockan 13.
Det tyckte inte Kotten.
Så han SKREK. För kung och fosterland. I timmarna två. Det slutade med att jag hämtade mina öronproppar.

Så han sov inte på hela förmiddagen. Han sov inte heller i vagnen på vägen till BVC. Inte heller på väg från BVC.
Då bestämde jag mig för att dra på sångstund på Öppna Förskolan, lika bra att trötta ut honom rejält resonerade jag.
Hela sångstunden höll han igång, dansade, tittade på andra barn och var allmänt exhalterad och spexig. Sen blev han lite småkinkig så då la jag honom i vagnen, gick och handlade och sen gick vi hem. När vi kom tillbaka till lägenheten var klockan tre och barnet har inte sovit på hela dagen. Den ungen är sin mors son - det är inga tvivel om den saken :)
Men väl hemma gick han till sist i däck och sov i två timmar. Men hade han inte somnat när vi kom hem hade jag antagligen blivit galen. Med all största sannolikhet...

Vårt hem klockan 09.02

Vårt hem klockan 09.07

9 månader!


Idag blir vår älskade lilla Kotte 9 månader.
Vårt älskade lilla barn, så nyfiken på livet, så in i bomben envis, som är jätteglad nästan jämt.

Han är verkligen vårt barn, makens och mitt, det är inte att ta miste på.
Temperamentsfull, livlig och envis. Och rolig (kan man kanske inte tro...)
Min son, som kryper likt en speedad kanin, reser sig själv och som skrattar högt när han klarar av att gå ett par steg på egen hand.
Som exalterat skriker JAAAA när något är kul eller spännande.
Som älskar att ha folk omkring sig och redan är ett proffs på att mingla.
Som är en riktig tjejtjusare men verkar ha ett extra gott öga till blondiner.
Som har de goaste låren och den gosigaste lilla magen i hela världen.
Som dansar till Brittan.
Som håller igång tills orken tar slut och han gråter av trötthet och som blir lugn när man sjunger Annies Song.
Så liten och redan så tuff.

Jag får fortfarande nypa mig i armen då och då för att faktiskt förstå att jag är mamma till den här häftiga lilla människan.
9 månader idag!
I morgon kommer han väl hem och ber om en moppe...

Norska souvenirer - check!

Det går ju inte att åka till Norge och komma hem utan en Luse-kofta.
Den är dock inte till mig utan till Kotten, som nog får vänta till nästa vinter innan den passar.
Men men, den får agera garderobsvärmare ett tag till bara...


Russian Roulette

Att skaffa barn är detsamma som att satsa all sin sömn på rysk roulette.
Somliga nätter får man sova utan kula (=helt ostört).
Andra får man finna sig in en 5- 6 kulor.
Så é det bara...

Motherhod

De senaste veckorna har Kotten gått igenom en utvecklingsfas som har tärt både på honom och hans mamma.
Från att ha sovit nästan hela nätterna igenom började han helt plötsligt vakna 4-5 gånger per natt. Ibland kunde han dessutom få för sig att det var en god idé att stiga upp klockan fyra på morgonen så då kunde jag ägna en timme åt att få honom lugn igen.
På dagarna sov han inte så mycket heller, det snittade cirka en timme om dagen.
När han väl hade sovit vaknade han ganska ofta och var på ett mer än lovligt gnälligt humör, ingenting jag gjorde fick honom att bli gladare och det var bara jobbigt.
Hans vakna tid krävde han min uppmärksamhet non stop. Gud nåde om jag bestämde mig för att tex klä mig eller kanske borsta tänderna!
Cirka två, tre veckor höll den här fasen på och i slutet var jag helt utmattad. Det var inte helt ovanligt att jag ringde maken och skällde och gapade.
Inte helt schysst men någonstans var jag ju tvungen att göra av min frustration.
I Stockholm vände det äntligen och nu är vår goa bebis gladare än någonsin.
Han pratar, skrattar och springer runt i sin gåstol. Där emellan sover han 1-2 timmar åt gången och vaknar och är på ett strålande humör.
Underbart!
Jag kan bara säga att jag hyser en helt ny respekt för ensamstående föräldrar och föräldrar till kolikbarn.
Vilka hjältar!
Själv klarade jag som sagt med nöd och näppe 3 veckor utan att hamna på hispan... :)


Happy Kid i högt älskad gåstol!

Och det kommer du på nu!?

Kotten fick den andra vaccinations-sprutan igår. Maken fick gå på grund av mitt matteprov och inte mig emot, sprutor är inte riktigt min grej. Särskilt inte när de sitter i benet på min bebis.
Allt gick iallafall jättebra men lite smågnälligt har det varit sen i går eftermiddag.
I morse var det en morgonpigg Kotte på mindre bra humör som väckte sin mindre morgonpigga mamma, enligt mig minst en timme för tidigt.
Efter ihärdiga försök att få den lille mannen att somna om gav jag till slut upp och lämnade den varma sängen.
Efter påklädning gick vi ut i köket och Kotten fick sitta i sin stol medans jag fixade lite kaffe.
När kaffet runnit igenom (tre koppar) såg det ut så här i Kottens stol...



Carpe diem liksom!

Kiss och bajsåldern

Jag skickade precis ett mail till min man innehållande information om avföring.
Jag tror att det är safe to say att vi uppfyller alla kriterier för att föräras titeln "Galna småbarnsföräldrar" nu!

Ja just det...

...vi har börjat med smakportioner nu. Det går toppen.



På menyn denna vecka:
ÄRTOR



Did not see that one coming!

Det är tur att de senaste veckorna bjudit på varmare temperaturer, för det enda mina stackars fötter kommer i för tillfället är mina flipflops. Mina fötter har efter graviditeten vuxit cirka en halv storlek vilket innebär att de flesta av mina skor har blivit för små. Jag går ju väldigt mycket och dessa långa promenader i för små skor har resultaterat i en nagelinfektion utan dess like. Förra veckan blev det så illa att jag var tvungen att gå till en fotvårsdsklinik i förhoppning om att få bukt med eländet. Att låta någon grejja runt med ens fötter (eller vilken kroppsdel som helst för den delen) när de är så infekterade hör inte till en aktivitet jag kan rekomendera.
Så sedan en vecka tillbaka haltar jag runt med båda tårna väl inpaketerade och hoppas på att det ska ha gett med sig när temperaturen faller.
Att stoppa fossingarna i ett par dojjor känns för tilfället ungefär lika lockande som att sova i en tank med fågelspindlar.



Zombie-läge

Det är full action i vårt hushåll på nätterna.
Mellan 12 och 06 på morgonen är jag uppe och letar nappar, byter blöjor, vyschar och pysslar ett antal gånger.
Även om det bara tar en minut att rätta till det som fattas Kotten tar det mig dessto fler att somna om.
Och när jag väl kommit till ro tar det en timme eller två innan det är dags igen.
När morgonen kommer och det är dags att stiga upp känns det som om jag varit uppe och rejvat hela natten.
Inte så kul - mitt morgonhumör är inte att leka med these days, fråga bara min make :)
Funderar lite på Annas tatuering men tills vidare drogar jag mig med starkt bryggkaffe...



Tidigare inlägg
RSS 2.0