.

Vi har haft en så otroligt skönt soft helg. Lämnade nycklarna till min gamla lya i fredags så nu är den borta från listan.
Det är också alla bröllop vi ägnat de sista veckornas helger åt...
Så ÄNTLIGEN kan vi börja börja sätta tänderna i vårt nya hem.
Vi började med att köra en vända till tippen (vi börjar kunna det stället by now...)
Sen köpte vi färg och åkte hem och satte igång att måla.
Ett rum i taget så ska vi nog få ordninig på torpet så småningom.

Hubbyn lämnade en liten kärleksförklaring på väggen. Hans otroligt mogna mother to be girlfriend kunde inte hålla sig från att göra ett litet konstverk hon med. Ibland undrar jag starkt vilken typ av mamma jag kommer bli :P

Lördag kvällen ägnade jag åt en flyttlåda proppad med minnen från förr.
Jag var en fena på att spara minnen när jag var yngre.
Brev, tidningsartiklar, dödsannonser (!), små söta lappar, foton, kvitton, teaterbiljetter osv.
Gravidhormon-stinn som jag är grät och skrattade jag om vartannat.

Det är inte alls fel att en gång i mellan ta sig en trip down memory lane. Jag läste om killen som jag var kär i och som ett par år senare dog av en överdos. Tidningsnotisen om branden hemma hos mamma och pappa då jag förlorade min älskade lilla Fidji. Farmor & Farfars begravningsannons. Tidningsannonsen om min klasskompis tragiska dödsolycka. Brev från en barndomsvän sjuk i cancer som idag inte finns med oss då cancern till slut vann kampen...

Fantastiska människor och djur väl värda en stunds eftertanke.

Men jag skrattade en hel massa också. Åt knasiga lappar från knasiga fester. Konversationer nerklottrade under tråkiga lektioner. Kärleksbrev frå pojkar vars hjärtan jag oavsiktligt krossade (bra för egot men samtidigt inte: ).
Jag kan bara konstatera att en hel del sköna människor har passerat revy i mitt liv.

Glädjande nog finns en del av dem fortfarande med.
Jag hittade ett brev som jag skrivit till mig själv någon gång under nian. Det borde man göra till en vana för det var så galet kul att läsa. Jag berättade hur jag hade gjort ifrån mig i skolan, vad jag var nöjd med och så.
Sen redogjorde jag för alla killar jag varit kär i för att jag aldrig skulle glömma dem (jo det stod så).
Och så berättade jag om alla intriger mellan mina tjejkompisar och alla bråk som var på gång. Och avslutningsvis skrev jag om ett nytt tjejgäng jag hade börjat umgås med:

"Jag hänger ganska mycket med M, B & E nu för tiden. De är lite mer omogna än mina andra kompisar, sminkar sig inte så mycket och klär inte upp sig när vi ska ut och så. Men jag gillar dem (särskilt E) och de tycker om mig för den jag är".

Lite rörande med tanke på att de här tjejerna idag fortfarande hör till mina bästa vänner. Och om och om igen har bevisat att de tycker om mig för den jag är!

Det känns tryggt!

Hubbyn figurerde även han på ett par ställen vilket vi båda fann ganska roande.

Slutligen så hittade jag en önskelista som jag gav till min familj och äldre släkt när jag var 18.
Själva listan i sig var ganska blygsam men eftertexten kunde jag kanske besparat farmor och morfar...

"Om ni ej vill köpa något av det jag nämnt på listan tar jag endast emot, bilar, resor, pengar eller manliga strippor (för er i släkten som är över 30 år gamla vill jag bara poängtera att det sista var ett skämt)".

Dvs: jag hade inga spärrar och jag trodde att när man hade passerat 30 så försvann allt vad humor var.