.

När man får barn får man verkligen känna på begreppet kärlek.
Sms, mail, telefonsamtal, drösvis med hälsningar på facebook, blogginlägg och kommentarer här på bloggen.
Det är helt otroligt.

Han har verkligen tur vår lille kotte, så efterlängtad och så högt älskad.
Maken är värst :)
Han kan inte gå förbi sin son utan att med gråtmild röst tala om hur fin han är, och duktig och sötast.
Och när sonen bestämde sig för att kissa ner både sig själv och sin pappa under ett blöjbyte skrattade maken nöjt över hur duktig hans son var på att lätta på trycket.
Det är alltså sant, man blir lite störd av att få barn.
Man kan kämpa emot för fulla muggar men i slutändan är man precis som alla andra.
Och det är fantastisk gött må jag säga!


Det är årtusendets otydligaste bild med vilje. Har inte riktigt bestämt mig om jag ska outa mitt stackast barn på nätet redan... Får fundera lite till...