Inte helt borta ändå!

Jag drömde om Biridie i natt. Vi låg på en madrass i solen och gosade som om det funnes ej en morgondag.
Jag drömmer ofta om min lilla voffs.
Det är väl ett sätt att bearbeta saknaden antar jag.
Och att få ha henne i mina drömmar är ju bättre än att inte ha henne hos sig alls.

När hon inte gosar med mig i mina drömmar misstänker jag att hon sitter på ett moln någonstans och
blir matad med leverpastej av sin gamla matte - och av min farmor.
För i himlen får man varken dåliga tänder eller rund mage, aovsett hur mycket leverpastej man sätter i sig!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0