.

Amningens vara eller icke vara är en het potatis.
Vi har nu gett ersättning, en liten skvätt varje dag sedan i torsdags och det står ganska klart att Kotten behöver mer mat än vad mina små stackars rattar producerar för tillfället.
Jag är dock lite rädd för att ge bebbsen för mycket ersättnig med en gång, då kanske vi ger Kotten värsta magknipen istället och helst av allt vill jag ju att amningen ska fungera, om inte annat som komplement.

Men trots ersättningen så är det en långt ifrån glad bebbse som vi tampas med från morgon till kväll.
Han är ledsen för det mesta, nöjd blir han om man går med honom, alternativt tar en promenad med vagnen.
Att lägga honom i vagnen när man är hemma är helt uteslutet. Han SKA vara i famnen, 24/7 och helst ska man gå med honom för att hålla tårarna borta.
Han har sina glada, pigga tillfällen men dessa är ganska sällsynta och varar i snitt i 5 minuter.
När man som nu i helgen flera som hjälps åt att trösta, bära, vyscha och rulla vagn så är det så klart helt ok.
Men i veckorna när jag sitter med ett barn som skriker bara jag lägger honom i vagnen för att borsta tänderna, då är livet mindre kul, både för honom och för mig.

Troligen räcker inte mängden ersättning för att göra honom mätt så därför har vi bestämt oss för att succsesivt öka dosen.

Om det är så att Kotten till slut väljer att helt rata rattarna så får vi helt enkelt leva med det.
För så slutkörda som både jag och min son är just nu det håller inte riktigt i längden.