It´s all about how you see it

Jag fick tillbaka matteprovet igår.
Det var inte riktigt så bra som jag hade tänkt mig.

Jag var godkänd men det var också nätt och jämt just så.
Så där satt jag och grämde mig lite över hur kasst det hade gått.
Men sen fick tjejen bakom mig tillbaka sitt prov.
Hon hade två poäng mindre än mig och låg precis på gränsen för godkänd och hon blev JÄTTEGLAD.

Efter lektionen stod vi och pratade en stund och då säger hon så här:
- Det var sex år sen jag läste Matte B så jag är superglad att hänger med över huvud taget.
Och då tänkte jag att det finns ju faktiskt ingen anledning och sitta och irritera sig över ett uteblivet VG-resultat.
Det var trots all 13 år sen jag öppnade Matte B-boken och dessutom pluggar jag på den tid som Kotten inte kräver min uppmärksamhet (dvs de 2 timmar på kvällen efter att Kotten somnat innan jag själv deckar... :)
Så jag bestämde mig för att vara jäkligt nöjd över att jag hade mer än godkänt.
Det kändes faktiskt mycket bättre.

Coolast i klassen!?
Det sitter en tjej bakom mig som inte säger halv sju på lektionerna.
Hon för över lag en ganska anonym tillvaro.
Och så kammar hon hem MAX på provet.
Så jäkla grymt.
Dessutom har vi en kanonbra lärare som verkligen uppmärksamma både de som presterar högt och de som presterar lågt.
Man känner verkligen att han månar om att alla ska klara sig.
Det är annat är skitgubben till mattelärare som jag hade på gymnasiet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0