.

Innan vår semester beställde jag boken Modemanifestet, som kom fram lagom till att vi kom hem igen. Jag har haft samma funderingar som bokens författare ett tag och därför var det extra intressant att läsa. Kläder har gått från att vara något nödvändigt till en konsumtionsvara med kortare bäst före datum än mat. Jag och maken pratade om det där här om dagen – att vi har grejor i vår garderob som vi slitit på sen tonåren. För det var så man gjorde när vi var tonåringar. Ja jag är medveten om att det låter som att jag är 150 år gammal men den bjuder jag på.

Jag var inte särskilt bortskämd med varken pengar eller kläder när jag var tonåring. Men jag var en fena på att vara kreativ med mina kläder. Jag blev upplärd av bästa kusinen i Second Hand-shopping när jag var 13 och det var ju så fantastiskt billigt så sen var jag fast. Jag gjorde även många fynd i mammas garderob och på mormors vind. Jag sydde om och moderniserade för glatta livet.

Även mina smycken var många gånger av egen design. En gång modellerade jag till en älg på en varningsskylt(!) i cernitlera och bar som halsband. Inte så snyggt men jag måste ju fått högsta poäng för kreativitet.
Och faktum var att jag ofta fick beröm för min stil i vilken jag var väldigt säker.

I takt med att modebloggarna växte och kedjorna pressade priserna började jag tappa både min kreativitet och min stil. Lågpunkten var efter att jag fått barn och min kropp helt plötsligt inte längre var min och inget i garderoben längre passade. Då gick jag loss på Gina Tricot  och H&M – helt planlöst – och kom hem med det ena konstigare plagget efter det andra.

Mitt nyårslöfte i år var att börja tänka efter när det kom till min garderob och jag tycker att jag lyckats bra. Det är inte många felinvesteringar som gjorts i år.

Nu blev det här en väldigt lång utläggning om mina personliga funderingar kring samma ämne som Modemanifestet handlar om. I min mening är Modemanifesteter en viktig bok och Sofia Hedström är en duktig journalist. Tyvärr inspirerar boken inte det minsta.  Layouten är otroligt tråkig och känns som någons slag sybok från mitten av 70-talet. Bilderna är mörka och rätt trista och bland de så kallade ”mode-recepten” är det ena tipset fånigare än det andra. Vilket är synd.

Boken är viktig och med rätt layout och snyggare bilder hade den nog kunnat nå ut till dem som verkligen behöver det. Nu blir det mest bara platt fall även om man får sig en rejäl tankeställare av Sofias texter.