.

För ett par veckor sedan såg jag en sjukt snygg jeanskavaj (!) i skylten på Seven for Mankind. Kom då på att jag hade en jeansväst hemma som jag köpte till en fest i höstas. I sin ursprungliga form kändes västen lite väl maskulin och rock n´roll för att komma till användning. Men efter en match mot sax, nål och tråd och lite snidigt kantband kändes en genast mycket bättre.

Västen - pre sax

Västen post sax - på en dagens.
T-shirt: Edun (som jag köpt här), jeans: CM, Boots; LeRedoute.

Jag har hamnat i den där klassiska småbarnsfällan som jag svor på att aldrig hamna i. Ni vet den där när man inte riktigt hinner med sig själv. Maken har arbetat som en tok de senaste veckorna medan jag har roddat med allt som hemmafronten kräver. Detta har resulterat i att jag den senaste tiden sprungit runt med en golvmopp i svart och hö-gult på huvudet. Någon tid att gå till frisören har det inte funnits. På lördag är det semsterdax med stort S. Me and maken på vuxensemester, utan Kotte, 6 dagar i Italien (om gud vill och vulkaneländet lugnar ner sig). Jag känner absolut inte för att åka på vuxensemester med en golvmopp på huvudet. Så alternativet blev att ta saken i egna händer. Slingor vågar jag mig inte på, på egen hand så det fick bli en 6-veckors toning i färgen Honey Blond istället. Jag förväntade mig askblont. Det blev strawberry red. Först var jag gråtfärdig. Men efter ett par timmars tillvänjning så är jag faktiskt mycket nöjd. Jag känner mig till och med ganska fierce J

Det blev liksom fel men rätt ändå!

Inskolning på förskolan idag. Det är med blandade känslor måste jag motvilligt medge. Innan har jag tyckt att det var lugnt, Kotten är vansinnigt nyfiken på livet och ganska energisk så jag har verkligen känt att han är redo för nya utmaningar i livet. Men väl på plats är jag mindre stursk. Alla de andra barnen är äldre, merparten pojkar och barngruppen ganska stor. Detta resulterar i en väldigt stimmig miljö. Det är full rulle från början till slut. Det målas (med hela kroppen) det leks med lera (och det äts lera), det snoras, stojas, brottas, skriks och sjungs för allt vad arslet håller. Mitt i detta kaos står tre otroligt coola fröknar som inte verkar beröras nämnvärt av kaoset, snoret eller bajsblöjorna. Kotten verkar inte särskilt berörd han heller. Mest nöjd och nyfiken. Vid närmare eftertanke är det nog mest hans mamma som är lite rädd…

Först händer ingenting, sen ingenting och sen jädrar händer det grejor mest hela tiden. Samtalet kom  i förrgår och första intervjun var igår. Den gick bra och jag är kallad till en andra intervju imorgon. Det är en rekryteringsfirma som sköter rekryteringen och jag hade i ärlighetens namn lite svårt att greppa läget. Jag ställde frågan om huruvida de kör med flex eller ej på det här företaget. För mig är den frågan av allra största vikt och i mina ögon ganska logisk. Jag har ett litet barn. Om han inte ska behöva vara på dagis mellan 7.30 – 17.15 så måste jag kunna flexa mina arbetstider ett par timmar fram eller tillbaka. Antalet arbetade timmar är ju självklart dem samma, det hela handlar bara om när man kommer och går. Självklart ska man vara på plats på kontoret när behovet finns men det borde gå att kompromissa så att det fungerar för både arbetsgivare och anställd? Jag måste vara långt ifrån ensam om att brottas med denna problematik och därför ställde jag frågan. Tilläggas bör att många på den avdelning min rekrytering gäller är i min ålder och har ett eller två barn så därför ansåg jag frågan ganska harmlös. Men den var tydligen helt fel. Så skulle man inte fråga, det kunde innebära att de ansåg att jag inte var tillräckligt intresserad av tjänsten.

Min första känsla när jag gick därifrån var att jag tabbat mig och att jag borde hållit tyst. Men efter ett par timmars betänketid så anser jag fortfarande att frågan är relevant och på intet sätt opassande.

Vi lever väl på 2000-talet?

Eller har jag fel, visar det på ett bristande engagemang om man frågar efter flex på en intervju?

Så nu väntar vi på att ett nytt kit från Tele2 ska dyka upp i brevlådan. Till dess går allt lite trögt och bloggandet går på sparlåga litegrann…

väder: soligt.

humör: lite trött, satt uppe sent och skrev en ansökan och Kotten är lite bökig på nätterna igen.

flipp: att bästa Emmie med sambo kommer upp från Skåne ikväll. Så det blir mys hela helgen.

flopp: nä idag är det positive thinking som gäller J

Jag kategoriserar denna under TIPS i fall att maken kikar in...