Nöjd som få!
Jag har mest bara varit nöjd med tillvaron och skrattat mycket.
Och då ska vi ändå väga in att Skånetrafiken fick för sig att ersätta tåget till KBH med buss, tror det har något med ESF att göra. Till slut bestämde de sig ändå för att köra ett litet tåg och jag kom till jobbet hel och ren men dock en halvtimme försenad. Väl där hade chefen tydligen tagit semester - bara så där. För det får man lov att göra om man är chef.
Vi sålde inget vidare och klockan 20.43 tog jag tåget hem med Depeche i lurarna.
Fortfarande nöjd.
Ännu nöjdare blev jag av en skål nyponsoppa med vaniljglass och av att skänka en slant till Barncancerfonden (då blir man extra extra nöjd).
Och nu ska jag hoppa svanhopp ner i sängen.
Och för er som undrar: nej jag har inte gått och blivit kär och jag har inte heller fått något nytt jobb.
Men jag har haft en bra dag utan anledning, kan vara värt att notera för en rainy day!
Værldens bæsta!
Hade en supertrevlig kvæll med Emma & Amelie i lørdags, middag hemma och sedan Debaser. Men jag vet inte riktigt vad som hænt med det stællet - det ær inte riktigt någon højdare længre, eller så ær det bara jag som ær less på att gå ut.
Anyway, ihærdig som man ær så gick ju inte hemfærden færræn en kvart øver fyra....
Så på søndag morgon vaknade man pigg och frisk och kastade sig entusiastiskt øver alla de aktiviteter som en solig søndag kan erbjuda - inte!
Men jag råkar ju ha værldens coolaste brorsøner. Och Erik han har fått en egen mobil. Troligen før att kunna meddela de ømma førældrarna om træningen ær færdig tidigare eller liknande situationer. Men Erik ær ju før sina 9 år ett socialt geni.
Så han styr upp en biodate med sin grymt bakfulla faster som inte hajjar att førældrarna inte ær med på noterna utan glatt bokar tre biljetter och lovar popcorn och læsk - i mængder.
Nu hade ju brodern med fru varit på kræftskiva på lørdagen så de protesterade ju inte så mycket.
Så jag fick pallra mig ur sængen och ta de finaste pojkarna i værlden på bio.
Vi såg Wall-E, på svenska vilket irriterade mig en liten smula. Tills filmen børjade och jag insåg att robotar inte kan prata.
Av filmens 1 timme och 40 minuter pratades det kanske i 10.
Sen, som tack før hjælpen med ungarna (vilken hjælp? - the plesure was all mine...) blev jag bjuden på middag på Natalies, vinkokta musslor - me like!
Ja det ær ju en himla tur att man har VÆRLDENS bæsta familj som håller søndagsångesten i schack åt en!
Schitzo!
Ja, det var bara det...
En sån där bok som man blir irriterad av.
Så det är lite på gott och ont.
Om jag inte blir totalt uppslukad så är inte boken så bra.
Men om jag blir totalt uppslukad så är boken skitbra. Men då blir jag en total pain in the behindy...
Mina tidigare käraster har vid ett flertal tillfällen fått uppleva semestrar då jag låtit mig själv totalt försjunka i någon galet bra bok och på tilltal och förslag om aktiviteter svarat med ett vresigt:
- Inte nu, bara ett kapitel till!
Så man kan kanske kalla det tur i oturen att jag är singel nu.
För den bok jag precis avslutat gjorde mig till en total enstöring.
Ha Ni inte läst Flyga Drake av Hosseini Kahled än så är jag avundsjuk.
You´re in for a treat!
Ibland tvingar livet en att stanna upp och reflektera...
Hon berättade att en av mina gamla klasskompisar förlorat sin sjuåriga son i en rattfylleolycka.
Det var hennes ex-pojkvän och tillika pojkens pappa som tyckte att det var en god idé att ta med sin son på en åktur på en fyrhjuling.
Utan hjälm på pojken.
Och uppenbarligen med en promillehalt i blodet.
Det slutade som det gjorde.
Och jag undrar hur man någonsin reser sig efter en sådan tragedi igen.
Mina "problem" framstår verkligen som patetiska idag!
