.

väder: aptrist men bra att städa i.

humör: lite måndagsdeppig. Det blev så tomt när alla gästerna försvann. Men efter ett par timmars städning var jag vid ganska gott mod igen.

flipp: att jag tog mig i kragen och fick städat ordentligt. Det känns bra nu i efterhand kan jag säga.

flopp: att jag har ont i ryggen. Misstänker att det kan vara en del kånkande på Kotten som ligger bakom. Jag borde börja göra lite ryggövningar på kvällarna.

väder: kaaaaaaaaallt och snöigt. Även om det är vackert så börjar man kunna det här med vinter nu…

humör: trött efter ännu en bökig natt. Men efter lite eftermiddagsvila var humöret på topp igen.

flipp: middag på Shanti med trevliga vänner och en Kotte som skötte sig förvånansvärt fint.

flopp: att jag återigen har fått en oroväckande låg summa från min danska kommun. Håller tummarna för att det är en missberäkning den här gången med…

Update! Lägenheten - not for us! Fantastisk utsikt men mörk och murrig. Dessutom var flera av taken ljudisolerade vilket gav en känsla av att taket höll på att krypa ner på dig...

Kotten slocknade till slut och vi åt ljummen mat som tagit en halv dag att göra. När vi ätit klart börjar nästa skriksession och efter ett par timmar var både maken och jag så slut så vi lämnade köket åt dess öde och stupade i säng. Fram till klockan halv fyra då vrålandet drog igång igen. Maken tog natten och jag steg upp halv sju för att hänga med en Kotte som var ready steady för en ny dag.

Jag VET att man inte kan planera med ett litet barn, att småbarnsåren är tuffa och det får man ta och bla bla bla.
Men jag anser ändå att man måste försöka få till lite vuxenliv lite då och då. Nu har vi flyttat från hela vårt sociala nätverk och det gör onekligen allting lite svårare. Och efter en kväll som i fredags funderade jag på fullt allvar på att kasta in handduken. Dra på mig ett par mjukisbrallor, fixa håret i en chick Britney-tofs och leva på halvfabrikat och Pepsi Max i ett par år. Det hade i alla fall gjort livet lite enklare. Men då blir det å andra sida mest troligt inte fler barn.

Ny stilförebild!

För övrigt har jag full förståelse för att Brittan fick ett psyk-bryt. Who can blame her menar jag...?

När vi kom upp till Stockholm och jag satt här i lägenheten och suktade efter någon typ av vuxet sällskap undantaget de få fraser om ens små telningar som man utbyter med andra föräldrar på Öppna Förskolan, då kom jag att tänka på Åsa. Efter lite detektivarbete lyckades jag spåra henne och skickade iväg ett lite nervöst mail.
Att ragga kompisar skiljer sig inte så där väldigt mycket från att ragga partner. Det är lika nervöst, lite pinsamt och ganska själutlämnande. Men jag blev inte nobbad (ha ha). Åsa svarade och vi gick på en mycket trevlig date som sagt. Kottarna var i perfekt fas, de tittade på varandra i 5 minuter sen fick de var sin flaska välling och somnade ungefär precis samtidigt och således fick jag och Åsa två härliga och väldigt välbehövliga ”vuxentimmar” då allt mellan himmel och jord hann avhandlas. Tänk vad energidepåerna tankas upp bara man får chansen av vara sig själv och inte bara vara mamma i ett par timmar!

Mamma och pappa lämnade ett ömkligt gäng bakom sig. Kotten är fortfarande snuvig, maken har fått en dos av Kottens dunderförkylning och tvingades stanna hemma från jobbet och själv sitter jag och kämpar med illamående och ber en stilla bön att det inte ska vara en andra släng av vinterkräken.

Under tiden letar jag/vi nytt boende.
Den här ligger förvisso inte inne i stan men den är onekligen det bästa av både lägenhet och hus.
Det bli nog en liten utflykt på söndag.

Igår var det pappas tur att ta över stafettpinnen i sjukracet och han gled in i den nya veckan med en härlig släng av Vinterkräken. Funderar på om enda sättet att klara sig undan att bli sjuk är att stänga in sig i hemmets lugna vrå med en jumboflaska handsprit…?

Därför höll jag på att skita knäck när jag gick förbi Footlight och såg dessa stövlar i skylten. Ett par kvar, som var rätt storlek och som satt som en smäck.

Och till 60 % rabatt!

Det är lite som att vinna på lotto.

Idag känner jag för att ringa vår hyresvärd och skrika:
– Du din jäkla fruktsallad!

De har uppenbarligen blåst oss på förrådet och påstår att agenten som vi hyr genom har lurat oss. Med tanke att det är hyresvärden och inte agenten som inte svarat på varken mail eller telefon på tre veckor känns det som att det är dem som inte har riktigt klart för sig vad som gällde. I vilket fall lägger vi in lägenhetssök 2.0 nu. Här tänker jag INTE bo kvar längre än nödvändigt.

Idioter!